Chile [tjile] l. Chili, republik på vestra kusten af Syd-Amerika, mellan Stilla hafvet och Anderna, från 23° till 43° 30' s. br. Det gränsar i n. till Bolivia, i ö. till Argentinska republiken och Patagonien, i s. till Patagonien och Stilla hafvet samt i v. till Stilla hafvet. Längden i n. och s. utgör omkr. 2,160 kilom. (296 mil), bredden omkr. 210 kilom. (29 mil). Republiken gör dessutom anspråk på hela kusten af Patagonien, ända till Kap Horn, med alla derutanför liggande öar, och den har sedan 1852 vid Magalhaens' sund egt kolonien Punta Arenas. Arealen (inberäknadt Araucania och ön Chiloe) utgör 326,334 qv.-kilom. (5,880 qv.-mil).
Naturförhållanden. Anderna följa hela östra gränsen. Deras medelhöjd är omkr. 4,000 m. (13,472 f.). I söder bilda de en enkel, oafbruten bergsträcka med brant stupning åt vester. Norr om 35° uppträda de flerstädes i dubbla kedjor. Längs kusten går en annan bergskedja, Cordillera de la Cuesta. De betydligaste topparna på Anderna äro Cerro de la Cruz de Piedra, 5,220 m. (17,580 f.), vulkanen Maypu, 4,450 m. (15,000 f.), vulkanen San José, 6,096 m. (20,530 f.), Tupungato, 6,178 m. (20,800 f.), Juncal, 5,942 m. (20,010 f.), Cerro de Aconcagua, 6,834 m. (23,000 f.) och Cerro del Mercedario, 6,798 m. (22,895 f.). De vigtigaste bergspassen äro: Las Damas (vid Planchon), 3,260 m. (11,000 f.), Portilla de la Cumbre l. Uspallata-passet (vid Aconcagua), 3,809 m. (12,828 f.), Doña Aña, 4,448 m. (14,980 f.), Portillo de Valle Hermoso, 3,837 m. (12,922 f.), Come Caballos, 4,350 m. (14,650 f.). Norr om 28° antaga Anderna karakteren af ett öde högland, öfver hvilket enstaka toppar resa sig, af hvilka vulkanerna Llullaylaco och Copiapo äro de högsta (öfver 6,000 m. = 20,200 f.). Vester om detta högland ligger ett annat, lägre (omkr. 3,000 m.), som sluttar ned mot kusten och ändtligen stupar brant i hafvet. De vulkaniska krafterna äro i C., företrädesvis i de mellersta provinserna, verksammare än i något annat land på jorden, med undantag af Central-Amerika. I allt eger C. (enligt Pöppig) 16 verksamma vulkaner. Dessutom finnes en stor mängd solfatarer (svafvelkällor). Lifligast yttrar sig den vulkaniska verksamheten i jordbäfningarna, af hvilka man i Coquimbo årligen räknar i medeltal 44. Största ödeläggelsen i detta århundrade åstadkommo jordbäfningarna 1822, då Valparaiso ödelades, samt 1835 och 1868. -- Vattensystemet i C. är föga inveckladt. De södra floderna äro vattenrika, delvis segelbara. Några af dem, som flyta i nordlig riktning, nå stundom knappast fram till hafvet: en del af deras vatten uttorkar i sanden eller afledes till landets bevattning. De största äro Biobio, 370 kilom. (50 mil), och Rio de Valdivia. I sin södra del är C. rikt på sjöar, belägna på vestra sluttningen af Anderna; den vigtigaste är Lago de Llariquihue, 800 qv.-kilom. (15 qv.-mil). I norr ligger saltträsket Salina de Punta negra. -- Af mineralier eger C. en ofantlig rikedom, synnerligast koppar och silfver, men äfven jern, bly, tenn, qvicksilfver, svafvel, salpeter, antimon, kobolt, stenkol m. fl. (guld förekommer numera sparsamt). -- Klimatet är mycket olika i olika delar af landet. Snö faller aldrig i kusttrakterna, och den under vinternatten bildade isen smälter om dagen. I norr regnar det sällan och endast om vintern, i söder deremot mycket och ofta. Den vackraste och sundaste delen af landet samt öfver hufvud taget ett af de angenämaste områdena på jorden är trakten mellan Valparaiso och Valdivia, "den nya verldens trädgård". Medelvärmen för året är i Valparaiso 21° C. och i Santiago 18° C. -- C:s vegetation visar den egendomligheten, att, till följd af de norra provinsernas vattenbrist, arternas antal snarare till- än aftager med afståndet från
eqvatorn. I norr utgöres vegetationen mest af kaktusarter: på de bevattnade ställena odlas pisang. Inhemska växter i södra delen af landet äro potatis, kalceolarier samt många medicinal-, gummi-, färgoch kryddväxter. Den chilenska cedern (Araucaria imbricata), hvilken stundom når en höjd af 300 f. (89 m.) och får en omkrets af 60 f. (17 m.), lemnar ätbara frön och förträffliga skeppsmaster; den chilenska boken (Fagus obliqua) gifver ett ypperligt byggnadsvirke, och af såpträdet (Quillaja saponaria) fås såpa genom afkok på barken. -- C:s fauna är ej rik. Hennes vigtigaste representanter bland däggdjuren äro guanacon och vicuñan (tvänne lama-arter), puman (det farligaste rofdjuret), några andra kattarter, räfvar, tvättbjörnar, bältor och pungdjur samt chinchillor. Af landfoglar finnas 135 arter, bl. a. kondoren och den patagoniska strutsen. Giftiga reptilier och insekter finnas ej.
Folkmängden uppgick 1870 till 1,972,438 och 1875 till 2,075,971. Största delen är af europeisk börd, något öfver 25 proc. af spansk härkomst, den öfriga delen af blandadt blod. De oberoende indianerna torde utgöra omkr. 50,000. Hos den europeiska befolkningen står bildningen jämförelsevis högt, och samhällsskicket är vida mer utveckladt än annanstädes i det spanska Amerika. Fosterlandskärlek, allvar, företagsamhetsanda och vetgirighet utmärka alla stånd.
Materiel kultur. Hufvudnäringarna äro: i n. bergsbruk och handel, i s. boskapsskötsel och åkerbruk. Hufvudprodukten af bergsbruket är koppar. De rikaste grufvorna ligga i provinserna Atacama, Coquimbo och Aconcagua, och de vigtigaste äro belägna vid San José och Carrizal (nära Copiapo), La Higuera (n. om Coquimbo) och Tamaya (omkr. 10 mil från Coquimbo). Största delen af kopparn går till England; 1874 utgjorde hela exporten nära 47 mill. kilogr. (1,105,685 ctr). Silfvergrufvorna ligga i dalsänkningen längs vestra foten af Anderna. De mest gifvande af dem finnas vid Chanarcillo, Tres Puntas och Dolores, af hvilka den senare lemnar för omkr. 100,000 doll. (373,148 kr.) i månaden. Utförseln 1874 utgjorde 31,574 kilogr. (742,78 ctr); till myntverket i hufvudstaden gingo 47,877 kilogr. (1,127 ctr). Guld var under spanska väldet det enda föremålet för bergsbruket. Af stenkolslagren, hvilka först i senare tid börjat bearbetas, ligga de största i prov. Concepcion, s. om Biobio. -- Hufvudprodukten af åkerbruket är hvete. Södra C. har af gammalt varit kornbod såväl för Perú och Bolivia som för de norra provinserna. Numera utförer landet spanmål äfven till Europa. Råg odlas obetydligt. Vinrankan trifves förträffligt; 1868 erhöllos öfver 23 1/2 mill. liter (nära 9 mill. k:nr) vin. -- På de gräsrika slätterna i s. drifves boskapsskötsel i stor skala. 1874 utfördes 92,000 kilogr. ost och stora qvantiteter torkadt kött. Värdet af utförda produkter af åkerbruket och boskapsskötseln uppgick 1871 till 11,44 mill. doll. (42,671,200 kr.). -- Industrien är, om man undantager garfverihandteringen, tämligen obetydlig. Med afseende på handel intager C. deremot, såsom, redan af det sagda framgår, en betydande plats bland Syd-Amerikas stater. Medelpunkten för handeln är Valparaiso, hvars hamn är den vigtigaste på hela vestra kusten af Syd-Amerika. Hela införseln uppgick 1874 till omkr. 140 mill., utförseln tilll 132 mill. De förnämsta importartiklarna äro manufaktur- och kolonialvaror, maskiner m. m. 1875 var antalet af inlöpande skepp 5,950, af omkr. 4,059,880 tons drägtighet, och af utgående omkr. 5,900, af vid pass 4,019,000 tons. Handelsflottan bestod 1875 af 28 ångare, med 9,880 tons, och 59 segelfartyg, med 12,554 tons drägtighet. Den inre samfärdseln försvåras genom flodernas ofarbarhet och den egendomliga terrängbildningen. På den senare tiden har man börjat egna större omsorg åt kommunikationsmedlen; så föregick C. alla de öfriga sydamerikanska staterna i byggandet af jernvägar. Redan 1851 öppnades Caldera--Copiapo-banan. Numera äro Santiago, Valparaiso och flere städer söderut förenade genom jernväg.
Författning och förvaltning. C:s författning, som utarbetades 1830 och, efter en revision, antogs d. 25 Maj 1833, förvandlade den forna federativstaten till en centralt styrd republik, i hvilken den verkställande makten utöfvas af en president, som vid sin sida har ett kabinett af 5 och ett statsråd af 11 medlemmar. Presidenten väljes för fem år och kan en gång omväljas. Den lagstiftande makten innehafves af nationalkongressen, som är delad i en senat och en deputerade-kammare. Senaten består af 20 för nio år valda medlemmar, af hvilka 1/3 ombytes hvart tredje år; valbar är hvar och en medborgare, som är 36 år gammal och har en årlig inkomst af minst 2,000 pesos (1 peso = 3,60 kr.). Deputerade-kammarens medlemmar väljas för tre år (en på hvarje tjugotusental innev.); för valbarhet fordras att vara 21 år och gift -- eller 25 år, om man är ogift --, att kunna läsa och skrifva samt att hafva en årsinkomst af minst 500 pesos. I spetsen för provinsialförvaltningen stå af presidenten utnämnda guvernörer. -- Finanserna äro ordnade. Statsinkomsterna: tullar, afkastningen af statsbanorna, statsmonopol, grundskatter m. m., uppgingo 1875 till 25,782,961 pesos, utgifterna s. å. till 25,733,592 pesos. Den inländska skulden uppgick i Jan. 1876 till 10,509,600 pesos, den utländska till 40,168,000 pesos, eller tillsammans 50,677,600 pesos. -- Armén bestod 1875 af 3,500 man reguliera trupper och 22,000 man nationalgarde. Flottan räknade s. å. 13 fartyg, med 50 kanoner och 1,500 mans besättning.
Andlig kultur. Oinskränkt religionsfrihet är rådande, men den herskande religionen är den romersk-katolska. I kyrkligt hänseende är C. deladt i 1 ärkebiskopsdöme (Santiago) och 3 biskopsdömen (Serena de Coquimbo, Concepcion och Ancud). Åt undervisningsväsendet egnas en synnerlig uppmärksamhet. Hvarje provins har sitt lyceum. En normalskola för lärare och lärarinnor öppnades i C. tidigare än i Förenta staterna. 1865 voro, efter hvad det uppgifves, statens skolor 1,100, och deras antal har sedan dess ständigt ökats. I hufvudstaden underhåller staten ett universitet (37 professorer och omkr. 700 studenter) jämte ett förberedande institut. Dessutom finnas en krigsakademi och en sjökrigsskola, konstakademier, prestseminarier, skola för döfstumma och blinda m. fl. läroanstalter. Utgifterna för skolväsendet uppgå årligen till mer än 4 mill. kr. I medeltal äro 14 proc. läskunniga och 12 proc. både läs- och skrifkunniga. Det af jesuiterna grundade nationalbiblioteket innehåller omkr. 36,000 band. Landet är indeladt i 15 provinser: Atacama, Coquimbo, Aconcagua, Valparaiso (med Juan-Fernandes-ön), Santiago, Colchagua, Curicó, Talca, Maule, Nuble, Concepcion, Arauco, Valdivia, Llanquihue och Chiloë; dertill kommer territoriet Magalhaens. Hufvudstaden är Santiago.
Historia. C. beboddes i äldsta tider af ett indianfolk, deladt i flere stammar, af hvilka araukanerna voro de mäktigaste. Norra delen, intill floden Maule, eröfrades i en senare tid af de peruanske inkas. Sedan Pizarro intagit Perú, ryckte hans följeslagare Almagro 1535 in i C., men måste 1536 afbryta sitt fälttåg och återvände då till Perú. 1541 inträngde Pedro de Valdivia i landet, hvilket han småningom eröfrade ända till floden Biobio och sedermera gjorde till ett spanskt generalkapitanat. De oroligheter, som i detta århundrades början uppstodo i spanska Amerika, sträckte sig äfven till C. Den spanske guvernören afsattes d. 10 Juli 1810, och en regeringsjunta bildades, hvilken d. 18 Sept. valde de la Plata till sin president. En kongress, som följande året sammanträdde, erkände föreningen med Spanien; men 1812 uppträdde bröderna Carrera, fördrefvo kongressen och proklamerade C:s oafhängighet, i afsigt att sjelfva tillskansa sig makten. Under det borgerliga krig, som med anledning deraf uppstod, lyckades den spanske generalen Osorio 1814 återupprätta det spanska herraväldet. Republikanernas seger vid Maypu d. 5 Apr. 1817 frigjorde emellertid landet från Spanien. Ett krig (1837--39) med Perú, hvars president, Santa Cruz, understödt upprorsförsök i C., slutade med C:s seger. Den 25 Apr. 1844 afslöts ett fördrag med Spanien, hvarigenom C. erkändes såsom en oberoende stat. Under presidenten Montt (1851--61) erhöll C. civillagbok, handelsdomstol, kommunalordning, oinskränkt religionsfrihet m. m. 1864 uppstod ett krig med Bolivia rörande Mejillones-öarna och guanolagren derstädes, hvilket krig slutade 1866 till förmån för C. Nästan samtidigt råkade republiken i fejd med Spanien, hvars flottiljer 1866 besköto Valparaiso och Callao. Genom förmedling af Förenta staterna och de europeiska makterna förmåddes Spanien i Juli att ingå ett tvåårigt stillestånd, som 1871 öfvergick till fred. Med araukanerna fördes lyckliga krig (1862 och 1868--70), hvarigenom området utvidgades i söder.