Civillag, jur., den del af en stats genom lagstiftning åstadkomna rättsbud, som ordnar de enskilde medborgarenas allmänna förhållanden till hvarandra. Sålunda bestämd, skiljer sig civillagen ej mindre från den del af en stats gällande rätt, som uppkommit på annan väg än genom lagstiftning, och från de genom lagstiftning åstadkomna rättsbud, hvilka bestämma statens egen verksamhet och förhållande till de enskilde (grundlagar samt författnings- och förvaltningslagar), än äfven från de rättsliga regler, som ordna de enskildes förhållanden till hvarandra med hänsyn till deras ingående eller deltagande i särskilda yrken (speciel lag). Enligt svensk grundlag (Regeringsformen, § 87) tillkommer lagstiftningsrätten med afseende på civillagen (som der kallas "allmän civillag" och under hvilken bör inbegripas äfven processlagen för civila mål) konungen och riksdagen gemensamt. Gränserna för denna lagstiftningsmyndighet äro dock i Sverige faktiskt mycket obestämda, emedan, till följd af vissa historiska förhållanden, ingen bestämd skiljelinie finnes uppdragen mellan civillagen samt öfriga områden och grupper af i staten gällande lagar. Jfr H. L. Rydin, "Svenska riksdagen", 2:dra d. (1878), s. 16 o. f. E. v. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Civillag
Ämne: Riksdagen och statsrätt · Stat, riksdag, finanser och föreningar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 386–387 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗