Civillista kallas den penningesumma, som ur statskassan betalas till regenten för underhåll af honom och hans familj, för hofhållningen och för upprätthållande af kronans glans. Benämningen civillista är hemtad från England ("civil list") och uppkom i sammanhang med en förändring i konungens skyldighet att bestrida statsutgifterna med kronans ordinarie, ärftliga inkomster. Ursprungligen voro den engelska regeringens utgifter -- omkostnaderna för militärväsendet deri inbegripna -- sammanfattade å en "general list", en allmän utgiftsförteckning, och skulle bestridas af kronans inkomster, som bestodo i räntor af kronodomäner m. m. Okontrollerad hushållning med dessa inkomster hörde till kronans prerogativ. Till en början fick kronan, för statsbehofvens fyllande, fritt disponera äfven öfver de särskilda skattebevillningarna. Efter restaurationen 1660 gjordes skilnad mellan styrelsens militära och krigsutgifter -- för hvilka, enär de betraktades som extraordinarie utgifter, särskilda anslag af parlamentet för tillfället beviljades -- och sådana utgifter, som erfordrades för upprätthållande af förvaltningen. De för sistnämnda ändamål anslagna medlen, hvilka kallades "hereditary" l. "civil-list-revenues", utgingo dels från kronans ärftliga inkomster, dels från de skatter parlamentet för detta ändamål beviljat för konungens lifstid. "Civil list" var således en förteckning öfver de för den civila förvaltningen afsedda anslagen. Dessa medel uppgingo under Vilhelm III till 680,000 pd st. (omkr. 12,240,000 kr.) och skulle användas för det kungliga hushållet samt för konungens enskilda utgifter, för underhållet af de kungliga slotten, till aflöning af lordkansleren, domarena och statens högre funktionärer samt ambassadörerna vid främmande hof, vidare till apanage åt medlemmarna af den kungliga familjen, till bestridande af hemliga utgifter och pensioner samt dessutom för en stor mängd andra ändamål. Räntan på nationalskulden utgick deremot icke från civillistan. Vid Georg III:s tronbestigning (1760) skildes större delen af de ärftliga kronoinkomsterna från konungens omedelbara hushållning, mot det att 800,000 p. st. (omkr. 14,400,000 kr.) tillförsäkrades honom såsom civillista. Denna summa befans snart otillräcklig och blef derför ökad. Enär sammanblandningen af konungens utgifter för honom sjelf, för hans hof och familj samt för upprätthållande af kronans glans med de för den civila förvaltningens behof afsedda medlen föranledt brist och skuldsättning, blefvo vid Vilhelm IV:s tillträde till regeringen (1830) alla de
till det senare slaget hörande utgifterna skilda från civillistan. I den mening och den omfattning ordet civillista då fick har det blifvit upptaget i flere andra lands statsrätt, hvarjämte det -- såsom förhållandet är i England, der hvarje regent, mot det att han för sin regeringstid öfverlemnar till statskassans hushållning de flesta kronans ärftliga inkomster, får sig för samma tid tillförsäkradt ett visst årligt anslag för civillistan -- i grundlagarna är stadgadt, att civillistan, eller det kungliga apanaget, skall vid regentens tillträde till regeringen bestämmas för hela hans regeringstid. Ordet civillista med en dylik bestämmelse om dess varaktighet finnes i danska grundlagen, § 9. I Sveriges och Norges statsrätt är detta ord ej upptaget. Enligt Norges grundlag, § 75, e, tillkommer det stortinget att bestämma huru mycket årligen skall utbetalas till konungen och vice konungen för deras hofstat och att fastställa den kungliga familjens apanage, som dock icke må bestå i fasta egendomar. Enligt Norges statsrätt anses sålunda beviljade anslag skola utgå, så länge de, hvilka fått sig dem tillförsäkrade, äro i den ställning, som utgjorde förutsättningen för anslagets beviljande. I Sveriges grundlag saknas alla bestämmelser om civillista och kungligt apanage. Den stat och den fördelning af anslagen under bestämda "hufvudtitlar" (af hvilka kongl. hof- och slottsstaterna är den första), som Regeringsformens 62:dra § ålägger riksdagen att fastställa, hafva dock till förutsättning att apanagen för det kungliga huset och dess medlemmar skola, sedan de en gång faststälts, gälla för den tid, under hvilken den till apanage berättigande ställningen fortfar. Jfr Apanage. H. L. R.