Cusanus (Cusanas), Nicolaus (egentl. Nicolas Chrypffs de Cusa), kardinal, filosof, f. 1401 i Cusa (Kues) vid Mosel, blef 1424 juris doktor, men ingick i kyrkans tjenst, sedan han förlorat sin första process. På kyrkomötet i Basel (1431--43) förfäktade han i skriften De concordantia catholica den åsigten att ett allmänt kyrkomöte står öfver påfven, fordrade en omdaning af kyrkan och det tyska riksväsendet samt uppvisade bedrägeriet med de isidoriska dekretalen och Konstantins gåfva. Men några år derefter blef han en af den heliga stolens ifrigaste anhängare. Han deltog i en beskickning till Konstantinopel, hvilken hade till ändamål att åstadkomma en förening mellan den grekiska
och den vesterländska kyrkan, samt utnämndes af påfven Nikolaus V 1448 till kardinal och 1450 till biskop i Brixen. Kort derefter råkade han i osämja med ärkehertig Sigismund af Österrike, kastades i fängelse och tvangs till förlikning. Död 1464 i Todi, i Umbrien. -- Som matematiker stod C. långt framom sin tid. I afhandlingen De reparatione caleridarii, som han framlade för kyrkomötet i Basel, föreslog han en förbättring i tideräkningen. Märkligt är, att han tillskref jorden ett slags rörelse, ehuru en rörelse af annat slag än den förut, af Copernicus, antagna. -- Såsom filosof tillhörde C. den nyklassiska riktningen i allmänhet och sökte, liksom denna, återupplifva den antika filosofien. Sjelf vände han sig företrädesvis till neo-platonismen och lärde, i öfverensstämmelse med denna, att det rena och ursprungliga varat är enhet af alla motsatser och endast negativt bestämbart. Detta oaktadt uppvisade han dock, att det individuella subjektet är det enda egentligen väsentliga och vissa. Äfven mystiska tendenser och läror förekomma hos C. I sitt förnämsta arbete, De docta ignorantia (1440), med tillägget De conjecturis libri duo (s. å.), sökte han visa, att menniskan i sitt vetande ej kan komma längre än till sannolikheter. A M-y. L. H. Å.