Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Damascera

Ämne: Grafiska konster och konsthantverk · Målare, konstnärer och konst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 821 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Damascera (Fr. damasquiner, Eng. damask), tekn., på en jern- eller stålyta framställa sirater, figurer, namn o. d. på något af följande tre sätt: 1:o Genom polering och etsning af en sådan yta, som i någon viss ordning visar mörkare och ljusare ränder, uppkomna genom sammanvällning (garfning) af olika hårda metallstycken. (Se Damascener-stål). 2:o Genom att betäcka den polerade och för öfrigt homogena ytan med ett tunt lager af vax eller genom upphettning intorkad linoljefernissa och på detta rita de figurer man önskar samt bortgräfva fernissan utefter dessa ritningar, så att metallens yta blottas, hvarefter föremålet etsas. Efter fernissans borttagande, medelst tvålvatten eller lut, synas de etsade linierna matta och litet fördjupade på den blanka ytan. Man kan äfven med blyhvitt-oljefärg måla figurer på blank yta och efter lindrig torkning af färgen etsa hela ytan, hvilken då blir matt, med blanka och litet upphöjda figurer. Den etsade ytan kan, sedan den förut blifvit belagd med en tunn kopparhinna, förgyllas medelst guldamalgam. 3:o Genom att med grafstickel gravera figurerna i metallens yta så djupt och på sådant sätt, att guld, silfver eller öfver hufvud en lämplig metall kan nedpressas och fastna i fördjupningen. Denna metod är äldre än de bägge öfriga. L. R.