Stålstick (siderografi). Stålsticket tillhör den andra hufvudgruppen af de grafiska konsterna, der bilden framställes fördjupad (se Grafisk konst). Det var under 1820-talet och derpå följande årtionden mycket omtyckt, särskildt i England, och kan anses som en modern tillämpning af den redan på 1500-talets början af A. Dürer och andra nyttjade jernetsningen. Materialet är dekarboniseradt, d. v. s. från sin kolhalt befriadt, stål, å hvars fernissade yta teckningen utföres med en radérnål, hvarefter plåten underkastas en hastig etsning i mycket svag syra. Före tryckningen härdas plåten å nyo. Stålsticket eger en vida större hållbarhet och mera praktisk användbarhet än kopparsticket, enär plåten kan tåla tusentals aftryck och sålunda möjliggör mycket stora upplagor. Det utmärker sig tillika genom sin sirlighet, som beror dels på sjelfva teckningsmetoden, dels på möjligheten att skarpt och tydligt återgifva de mest hårfina streck eller omärkliga punkter. Men det lider af en hög grad af stelhet och af brist på djup i koloriten. För närvarande användes det hufvudsakligen för mera praktiskt ändamål: vid tillverkningen af värdepapper, banksedlar o. d. Upk.
Nordisk familjebok · första upplagan
Stålstick
Ämne: Grafiska konster och konsthantverk · Målare, konstnärer och konst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 828–829 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗