Demon l. Demon (Grek. daimon, ande) betecknade ursprungligen (t. ex. hos Homeros) gudomen sjelf. Sedan (t. ex. af Plato) nyttjades det i betydelsen af andeväsende i allmänhet, både om goda andar (s. k. agatodemoner, skyddsandar) och onda (s. k. kakodemoner, skadeandar). Läran om demonerna, demonologien, hade sin grund i bemödandet att fylla klyftan emellan menniskan och det högsta väsendet. De gamle egypterna antogo, att ett oerhördt stort antal demoner finnas i de olika elementen, och af inderna dyrkades mer än 30,000 sådana, de s. k. devetas. Tron på demonerna såsom uppenbarelser af de aflidnes andar ingår i nästan alla naturfolks religiösa föreställningar och fortlefver ännu hos många kulturfolk. Demonerna tänktes utöfva ett visst inflytande på verldens gång. Enligt Plato erhåller hvarje menniska vid födelsen en demon till ledsagare.
De förste, som bragte demonläran i system, voro perserna, och från deras religionsstiftare, Zoroaster, förskrifver sig skilnaden mellan goda och onda andar, izeds (ljusets andar) och devs (mörkrets). Den israelitiska demonläran utvecklades sannolikt under den babyloniska fångenskapen. (Jfr Djefvul.) Småningom utbildade sig hos hebréerna en skarp rangskilnad mellan högre och lägre demoner. En med nästan vetenskaplig noggranhet utförd terminologi erhöll demonläran inom gnosticismen, rabbinismen och kabbalismen. Hos grekerna tog läran om demonerna en öfvervägande poetisk-filosofisk riktning. Anmärkningsvärd är Sokrates' lära om 3tt "daimonion", en god ande, som ledsagar menniskan ifrån födelsen och afhåller henne från att göra det onda. Demonernas inflytande tillskref man fordom sjukdomar och rubbningar i de andliga formögenheterna, och under den första kristna kyrkans tid anställdes särskilda "djefvulsutdrifvare" (exorcister). -- I öfverensstämmelse med de gamles tro på demonerna stod den i äldre tider hos Nordens folk gängse föreställningen att hvarje menniska har i sin närhet ett väsende, hvilket än är välsinnadt och skyddande, än fientligt, och som stundom visar sig i ett djurs, stundom i en qvinnas skepnad. (Jfr Fylgja, Genius, Hamingja och Spiritism.)