Dies

Dies, Lat., dag; tidpunkt, termin. Med dies ater ("svart dag") och dies nefastus ("olycklig dag") betecknade romarna en dag, på hvilken någon allmän olyckshändelse inträffat, t. ex. dies Alliensis (d. 18 Juli), på hvilken romarna 390 f. Kr. ledo ett fruktansvärdt nederlag genom gallerna. På sådana olycksdagar företog man icke gerna någonting af vigt. -- A die, från ifrågavarande dag. -- Ad dies vitae, på lifstid. -- Die hodierno, den dag i dag är. -- Dies absolutionis ("aflösningsdagen"), skärtorsdagen, på hvilken dag aflösning ifrån kyrkostraffen eger rum i den katolska kyrkan. -- Dies caniculares, "hunddagarna", rötmånaden. -- Dies criticus, vid sjukdomar den dag, på hvilken, enligt forntidens läkare, en vändning i sjukdomen, vare sig till bättring eller död, var att vänta. Såsom företrädesvis kritiska tider gällde 4:de, 7:de, 11:te, 14:de, 17:de och 20:de dygnet. (Jfr Kris och Krislära.) -- Dies fastus, rättegångsdag, kallades hos romarna hvarje dag, på hvilken offentliga förhandlingar höllos från tidigt på morgonen till sent på aftonen. -- Dies feriales, helgdagar, festdagar, på hvilka forntidens romare offrade åt gudarna eller höllo offentliga täflingsspel, under det att alla rätts- och statsangelägenheter lågo nere. -- Dies intercalaris (af Lat. intercalare, inskjuta), skottdag. -- Dies Jovis, torsdag. -- Dies lunae, måndag. -- Dies Martis, tisdag. -- Dies Mercurii, onsdag. -- Dies Saturni, lördag. -- Dies solis, söndag. -- Dies stationum l. stationarii ("vaktdagar"), de i den äldsta kristna kyrkan bestämda fastedagarna. Dies Veneris, fredag.