Dissociation (Lat. dissociatio, upplösning, jfr Dissociera), kem., en af H. Sainte-Claire Deville i kemien införd benämning på en genom inverkan af värme skeende sönderdelning af kemiska föreningar, vid hvilken sönderdelning värmet upphäfver den kemiska frändskapskraften. Vid dissociationsfenomenen upptages eller bindes värme, hvarigenom dessa fenomen skiljas från andra, vid hvilka sönderdelningen åtföljes af nya föreningars bildande. Upphettas t. ex. vattenånga mycket starkt, sker en dissociation, så att syre och väte, d. v. s. vattnets beståndsdelar, åtskiljas; dessa beståndsdelar återförenas vid lägre
temperatur till vatten. Om deremot kaliumklorat, K O Cl O2, upphettas, bildas syrgas och klorkalium, som vid lägre temperatur ej kan förmås att förena sig med syre. Detta är en kemisk, genom värmet inledd, sönderdelning, hvarvid samtidigt en ny förening, klorkalium, uppstår, derigenom att kalium och klor, som förut bägge voro förenade med syre, förenas med hvarandra. Många ämnen dissocieras genom upphettning till en ej alltför hög temperatur, t. ex. salmiak, N H4 Cl, i klorvätc, H Cl, och ammoniak, N H3, som återförenas vid lägre temperatur. Fosforklorid, P Cl5, dissocieras i klorgas, Cl2, och fosfortriklorid, P Cl3, hvilka återförenas med hvarandra vid lägre temperatur. Enligt den nyare kemien är ett ämnes gastäthet proportionel emot molekylarvigten. Man känner dock flere gaser, hvilkas täthet är endast hälften af den man af den säkert kända molekylarvigten kan beräkna; men dessa undantag bero på dissociation och äro således endast skenbara. P. T. C.
Dissolving views.