*Djurgården, Kongl. djurgården. Sedan 1880 hafva stora förändringar egt rum å det område, om hvilket detta namn användes i sin mest vidsträckta bemärkelse.
I n. v. har vidtagits en genom k. br. d. 10 Juli 1884 fastställd reglering mot den egentliga stadsdelen Östermalm medelst den breda gränsesplanaden vid Valhallavägen; och Stockholm–Rimbojernvägens sydligaste del, med dess ändpunkt Östra stationen, har vid samma tid fått anläggas på detta håll inom D:s område. Här märkes ock numera, i stället för den forna egendomen Haga-Frescati, den från Karlbergsallén (Karlbergsvägen) dit flyttade Bergianska trädgården, Bergiilund (se Bergianska stiftelsen. Suppl.).
I n. ö. hafva Värtabanans (Karlberg–Värtan) och Värtahamnens samt Stockholms nya gasverks, det s. k. Värtagasverkets, tillkomst (se Värtan) gifvit en helt ny karakter åt den trakt, der i forna tider gården Husarnes (deraf Husar- eller Hussarviken) egor sträckte sig och der en verklig djurgård längst bibehöll sig; och inom samma, af Stockholms stad förvärfvade område, hvilket således egentligen icke längre kan räknas till kongl. djurgården, är af kommunalstyrelsen plats reserverad för ett stort offentligt slagthus. Denna trakt har förbundits med stadens planlagda område genom den åren 1891–94 för en kostnad af 97,000 kr. anlagda Sturevägen, hvilken är afsedd att framdeles få en bredd af 18 m. i krönet. Emellertid har under de senaste årtiondena stadens framtida utvidgning i riktning mot dess dyrbara uthamn försvårats genom uppförandet af en rad etablissement, som afsetts att ligga utanför det reglerade stadsområdet. Sådana äro sjukhuset Sofiahemmet, Idrottsparken, Lifgardets till häst nya kasern, Generalstabens stall, artillerikasernen, de nya fotgardeskasernerna med Gustaf Adolfs-kyrkan, kavallerietablissementet å Ladugårdsgärdet.
Äfven å det område, som i dagligt tal företrädesvis benämnes »Djurgården», eller den fordom s. k. Valdemarsön, hafva nya förhållanden inträdt, delvis af tillfällig natur. Ditöfver skall från Östermalm i Narvavägens riktning i st. f. den gamla gå en ny Djurgårdsbro, som f. n. (1897) är under utförande till en beräknad kostnad af 442,000 kr., hvilken hufvudsakligen drabbar Stockholms stad. Nära bron, åt stadssidan till, reser sig å den hittillsvarande Lejonslätten Nordiska museets storartade, ännu ej fullbordade byggnad (se Nordiska museet. Suppl.). Åt andra sidan märkes Rundmålningsbyggnaden, längre fram möter Biologiska museet (se Zoologiska institutioner, sp. 311) och snedt derofvanför utbreder sig, med bibehållande af det gamla namnet Skansen, Nordiska museets friluftsafdelning (se Zoologiska trädgårdar och Nordiska museet. Suppl.). Det mellanliggande området och en del af Djurgårdsstaden har man f. n. (1897) ombildat till plats åt särskilda byggnader för 1897 års allmänna konstoch industriutställning i Stockholm, och genom ytterligare dispositioner har utställningsområdet, hvilket år 1894 beräknades till 128,000 qvm., vuxit ut till att omfatta en vidd af 210,000 qvm., upptagande i sig bl. a. Rundmålningsbyggnaden, Nordiska museets palats och Biologiska museet. — Belvederen har, under namnet Bredablick; införlifvats med Skansen. Bland förlustelseställen må nämnas de i en rad ö. om Hasselbacken liggande cirkus, Alhambra, Tivoli (se d. o.) och Novilla, begränsande i n. den s. k. Djurgårdsslätten. Medelst spårväg (till Djurgårdsstaden) eller ångslupar färdas största delen af de besökande till D.
Angående området för kungl. flottans galérvarf har år 1896 rättegång inledts, i det Amiralitetskrigsmanskassan gjort anspråk på, att området skall anses tillhöra den plats (»båtsmanstomterna»), som genom k. resol. d. 18 April 1681 och d. 11 Maj 1696 tillförsäkrats kassan i förläning och byte mot en till amiralitetet d. 10 Febr. 1648 utlofvad tomt å Ladugårdslandet. Deremot har kassan genom ett d. 13 Mars 1885 upprättadt och d. 5 Sept. 1888 af K. M:t godkändt kontrakt emot en kontant vedergällning af 100,000 kr. afträdt till Stockholms stad all sin rätt vidkommande den del af platsen, som ostridigt varit i kassans ego, nämligen Djurgårdsstaden, hvilken redan genom ett k. bref af d. 8 Sept. 1736 (icke år 1716) lagts från landsrätt under stadens område och jurisdiktion.
Stockholms stads brand- och byggnadsordningar gälla äfven för den del af D., som är i kronans ego, dock så, att en k. res. d. 7 Dec. 1894 uttalat, att hvad den för Stockholms stad gällande byggnadsordning innehåller angående D. icke är af beskaffenhet att kunna verka inskränkning i den rätt, som tillkommer konungen i afseende å byggnadsföretag å D.
De bebyggda fastigheterna å D:s hela område utom Djurgårdsstaden taxerades 1896 till 10,100,300 kr., men voro till icke mindre än 4,145,100 kr., hvaraf 1,400,000 kronors värde kommer på galérvarfvet, af bevillningsfri natur. I Djurgårdsstaden uppskattades egendomarna till 2,628,000 kr., hvaraf bevillningsfritt värde till 161,200 kr. låg i åtskilliga Stockholms stad tillhöriga egendomar.
Af literatur rörande D. må nämnas J. E. Rydqvist: »Djurgården förr och nu» (1833), J. P. Tollstorp: »Kongl. Djurgården» (1844), P. E. Bergstrand: »Stockholms Djurgård» (1886), och K. G. Englund: »Djurgården i ord och bild» (1890). G. V. G.