Dov [dau; skrifves äfven Dou, Dow och Douw], Gerard (Gerrit), holländsk målare, f. 1613 i Leiden, d. derstädes 1675, fick sin första undervisning hos en kopparstickare, sysslade derefter någon tid med glasmåleri och kom 1628 till Rembrandts atelier, der han arbetade i tre år. Det sorgfälliga och sirliga målningssätt, som vid den tiden utmärkte Rembrandt, upptogs af lärjungen, hvilken af sin mästare tillika lärde den öfverlägsna färgbehandlingen, särskildt ljusdunklet, hvilket han utbildade till en otrolig höjd. Med ett skaplynne, lika långt skildt från det brutala som från det förnäma, blef D. en af de förste och störste mästarna i framställningen af de holländske småborgarenas hvardagslif. Han var derjämte det s. k. finmåleriets egentlige grundläggare. D. tyckte mycket om att måla sina älskliga och fryntliga scener i aftonbelysning (vid ljussken) och att ställa sina figurer i ett öppet, bredt fönster, genom hvilket man kan blicka in i rummet. Hans små taflor äro utförda med sådan fullkomlighet och sådan finhet i de minsta detaljer, att de flesta af dem blifvit de mest värderade företeelserna på kabinettsmåleriets område. Redan under hans lifstid betaltes de ovanligt högt. Trots den utomordentliga omsorg, hvarmed D. utförde sina bilder, var han så produktiv, att man finner taflor af honom i de flesta museer. Utmärkta sådana finnas i Amsterdam (Aftonskolan), Dresden (Mästaren sjelf, spelande fiol i ett fönster, En tandläkare), München, Paris (Den vattusiktiga; i Louvre), Petersburg, Stockholm, Wien (Läkaren med uringlaset), och på många andra ställen. Bland D:s lärjungar framstå i synnerhet Schalken, van Mieris och Metzu. R-n.
1. Dove [dåfe], Heinrich Wilhelm, tysk fysiker, f. 1803 i Liegnitz, utnämndes 1829 till professor i fysik i Berlin och blef 1837 medlem af vetenskapsakademien derstädes. Död 1879. -- Den af D. uppfunna och efter honom benämda Doves vindvridningslag har spelat en stor rol inom meteorologien. Många af hans skrifter finnas intagna i den berlinska
vetenskapsakademiens handlingar och i Poggendorffs annaler. De vigtigaste af hans arbeten i fysik behandla lagarna för inducerade elektriska strömmar, åtskilliga till ljusets polarisation hörande fenomen och fasta kroppars färger. Af hans meteorologiska arbeten äro Meteorologische untersuchungen (1837) och Verbreitung der wärme auf der oberfläche der erde (1852) de förnämsta.
2. Dove [dåfe], Richard Wilhelm, den förres son, tysk rättslärd, f. i Berlin d. 27 Febr. 1833, blef 1855 juris doktor, 1859 docent i juridik i Berlin, 1863 professor i kyrkorätt och tysk rätt i Tübingen samt 1865 professor i samma ämnen i Kiel och 1868 i Göttingen. 1871 valdes han till medlem af tyska riksdagen, och 1875 fick han plats i denna riksdags "herrenhaus". Hans egentliga fack är kyrkorätten, och i den af honom 1860 grundlagda "Zeitschrift für kirchenrecht" har han bl. a. häfdat statens rätt gent emot kyrkan. D. har ombesörjt de nya bearbetningarna af Richters "Lehrbuch des evangelischen und katholischen kirchenrechts" (7:de uppl. 1874).