Draco, Draködlor l. Flygödlor, zool., ett till ödlorna (Sauria) och agamernas familj (Agamidae) hörande slägte, utmärkt genom den spensliga, från sidorna hoptryckta, af tegellika fjäll täckta kroppen, den långa stjerten och den halfmånformiga, uttänjbara hud, som hålles utspänd af de sista 5--6 falska refbensparen och gör tjenst som ett slags fallskärm, vidare derigenom att hufvudet är utdraget och högt, med tänderna fästa på käkarnas öfre kanter, ej vid sidorna, och derigenom att tungan är tjock och köttig samt slutligen genom den stora hudartade säcken på midten af halsen. Draködlorna äro långsamma och tröga djur, hvilka uppehålla sig i träd, der de klättra omkring bland grenarna. Liksom kameleonten, ehuru icke i lika hög grad, kunna de vexla färg. Med tillhjelp af flyghuden kunna de också taga stora, ända till 15 m. (50 f.) långa hopp och språng mellan träden, men endast i sned riktning och uppifrån nedåt. Draködlorna äro små, oförargliga, skygga och alldeles oskadliga djur; de träffas i Ostindien och på Sundaöarna samt lefva af små insekter, hvilka de plocka af bladen eller med ett språng gripa i flygten. En uti Indiska arkipelagen, i synnerhet på Java, vanlig draködla är den flygande ödlan l. gröna draken, D. volans, grön med brunaktig fallskärm och 30 centim. (1 f.) lång. Hon säges lägga sina ägg uti ihåliga träd. J. G. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Draco
Ämne: Kräldjur och groddjur · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1420–1421 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗