Dragare. I Sverige användas såsom dragare, nästan endast hästar, nötkreatur och rendjur, men i andra europeiska land begagnar man äfven åsnor och muldjur äfvensom hundar. Under dragningen öfver vinna djuren motståndet dels derigenom att en del af deras kroppstyngd öfverflyttas till lokorna, bröstremmen eller motsvarande delar af anspannet och dels genom den kraft, som lemmarnas muskler utveckla vid förstoringen af de vinklar, som lemmarnas ben sins emellan bilda. Det är i sistnämnda afseende hufvudsakligen bakbenens muskler, som tagas i anspråk. För att ett husdjur skall vara utmärkt såsom dragare måste det, utom en normal kroppsbeskaffenhet, ega en betydlig vigt, en väl ställd benbyggnad samt fylliga, hårda och genom öfning kraftigt utvecklade muskler; men om bördan skall framflyttas med stor hastighet, måste kroppsbyggnaden vara lättare. Den kraft, som ett husdjur kan utveckla vid dragning, är mycket svår att beräkna. Den är nämligen beroende af många omständigheter, såsom djurets storlek, ålder, hull och öfning, anspannets beskaffenhet och arbetstidens längd m. m. Man brukar visserligen, på tal om den kraft en maskin kan utveckla, angifva så och så många hästkrafter, d. v. s. så och så många krafter, som hvardera förmå lyfta 75 kilogr. 1 m. högt på en sekund (600 skalp, 1 fot högt på en sekund); men man angifver dermed i sjelfva verket ej ett medeltal för den kraft en häst eger. Uttrycket begagnas endast såsom en större enhet vid omnämnande af kraften hos en maskin. Såsom exempel på den kraft, som en stark och välfödd häst af 500 kilogr. (11,76 ctr) lefvande vigt kan utveckla under åtta timmars arbete per dag, anföra vi följande af Perels beräknade tal:
kilogram kilogram meter pr sekund. meter pr dag. på jämnt plan vid ansträngdt arbete .. 82,00 2,361,600 på jämnt plan vid medelmåttigt arbete 62,50 1,800,000.
Vid anskaffande af dragare för landtbrukets behof bör man beräkna huruvida det kan vara förenadt med större fördel att använda hästar än oxar, hvarjämte man bör taga i betraktande jordmånens beskaffenhet, enär man i stenig och sank jordmån ej med fördel kan använda hästar. För att ersätta den arbetskraft, som ett par medelstora hästar kunna lemna, måste man underhålla ungefär två par oxar, och inköpet af ett par hästar samt kostnaden för deras vård är i det närmaste lika med kostnaden för tvänne par oxar. Men som man, vid försäljningen af oxarna efter fem års arbetstid, förlorar endast en ringa del af köpeskillingen, men, vid försäljningen af hästarna efter tio års arbetstid, förlorar större delen deraf, skulle det likväl tyckas som vore det fördelaktigare att använda oxar än hästar. Dervid måste man likväl taga i betraktande, att det till ett jordbruksarbete med oxar behöfves dubbelt så många körare, som det erfordras till hästar, hvarför kostnaden för ett arbete med oxar är större än kostnaden för ett arbete med hästar. Också har man, hufvudsakligen af detta skäl, i Sverige allt mera minskat oxarnas antal. -- Som anspann är sele, försedd med lokor, det fördelaktigaste för både hästar och oxar. Jfr Arbetsboskap. C. A. L.