Ducrot

Ducrot [dykrå], Auguste Alexandre, fransk general, föddes i Nevers 1817. Sedan han en längre tid tjenstgjort i Alger och som brigadgeneral deltagit i det italienska fälttåget 1859, blef han 1865 divisionsgeneral. 1869 utnämndes han till befälhafvare öfver 6:te territoriala divisionen, med Strassburg till station, och derifrån höll han skarp utkik på de preussiska rustningarna, om hvilka han underrättade den franske krigsministern. Vid tysk-franska krigets utbrott (1870) blef han befälhafvare öfver 1:sta infanteridivisionen i Mac Mahons armékår, och såsom sådan deltog han på ett framstående sätt i slagen vid Reichshofen och Wörth (s. å.). Efter franska härens återtåg till Châlons (s. å.) fick han kommandot öfver 1:sta kåren i Mac Mahons armé, med hvilken han deltog i slaget vid Sedan (s. å.), der han, sedan Mac Mahon blifvit sårad, på dennes befallning öfvertog högsta befälet. Hans plan att retirera öfver belgiska gränsen omintetgjordes genom krigsministerns order att general Wimpffen skulle öfvertaga högsta befälet, om Mac Mahon icke kunde föra detsamma. Efter kapitulationen i Sedan (s. å.) blef D., som vägrade att förbinda sig till overksamhet under kriget, internerad i Pont-à-Mousson. Förklädd flydde han snart från denna stad till Paris, der han blef chef för 13:de och 14:de armékårerna. Af tyska pressen anklagad för att efter nämnda kapitulation hafva brutit sitt hedersord, lemnade han, i en rapport till general Trochu, en omständlig redogörelse för sin flykt. Den 21 Okt. 1870 gjorde han med 10,000 man ett djerft utfall, som emellertid misslyckades. Vid utfallet d. 30 Nov. och det i sammanhang dermed hållna tre-dagars-slaget vid Champigny utvecklade han stor tapperhet, men måste likväl återvända till Paris, utan att hafva lyckats bryta de tyska linierna (han hade i en proklamation förklarat, att han endast som segrare eller död skulle återvända till Paris). Vid utfallet på Montretout och Buzenval d. 19 Jan. 1871 kom han med sin kår två timmar för sent till stridsplatsen, hvilket, enligt general Trochus åsigt, vållade den olyckliga utgången af detta företag. Den 8 Febr. 1871 blef D. invald i nationalförsamlingen, der han ifrigt bekämpade de demokratiska åsigterna och häftigt anföll nationalförsvarsregeringens medlemmar. 1872 utträdde han ur nationalförsamlingen och blef s. å. befälhafvare öfver 8:de armékåren. Efter denna tid verkade han ifrigt för den klerikala reaktionen. 1877 understödde han den af kabinettet Rochebouet uppgjorda planen till ett antirepublikanskt statsstreck. För att tillfredsställa republikanerna måste regeringen afskeda honom 1878, men utnämnde honom i stället till medlem af försvarskomitén. D. har bl. a. utgifvit La défense de Paris (1875--78), hvilken bok utmärker sig för tillförlitlighet i uppgifter.