Duquesne [dykän], Abraham, fransk sjöhjelte, f. i Dieppe 1610, ådagalade under sjökriget mot spaniorerna 1637--43 en så ovanlig skicklighet och tapperhet, att högste befälhafvaren vid alla vigtigare företag inhemtade hans råd. Det förfall, hvaruti franska flottan befann sig under Ludvig XIV:s minderårighet, bestämde honom att 1644 gå i svensk tjenst. I det stora sjöslaget mellan Langeland och Låland s. å., hvarunder K. G. Wrangel besegrade danskarna, äntrade D. danska amiralskeppet och blef derefter befordrad till svensk vice-amiral. Ej långt derefter återkallades han till Frankrike, men sändes 1647 till Sverige för att uppköpa krigsmateriel, och utnämndes s. å. till chef för Dunkerque-eskadern. Med några fartyg, som han utrustat på egen bekostnad, bidrog han 1653 i väsentlig mån att tvinga det upproriska Bordeaux till underkastelse, sedan han under vägen dit utkämpat en segerrik batalj mot en engelsk eskader. Efter pyreneiska freden (1659) fick han hvila efter sina ansträngningar, tills 1672 kriget mot Holland utbröt. Ehuru Colberts snille redan skapat en ansenlig flotta, deltogo fransmännen föga verksamt i de sjöstrider, som utkämpades mellan engelsmännen och
holländarna. Men D. försummade ej att derunder studera sin blifvande motståndare den store Ruyters djerfva krigskonst. 1675 sändes han, i egenskap af generallöjtnant under hertigen af Yvonne, till Messina, som han fråntog spaniorerna, efter att hafva slagit deras flotta på flykten. Till följd af sin protestantiska religion hade han dittills ej erhållit ett befäl, som motsvarade hans framstående tjenster och duglighet; men nu, då en stor holländsk flotta under Ruyter kom spaniorerna till hjelp i Medelhafvet, utnämndes han till högste befälhafvare för en flotta af tjugo skepp. I tvänne ryktbara bataljer, vid Stromboli (1676) och Agosta (s. å.), fick han mäta sig med den store holländske amiralen, hvilken stupade vid det senare tillfället, och derefter måste den förenade holländska och spanska flottan retirera till Syrakusa och Palermo, der den inom kort fullständigt besegrades af fransmännen. D., som förut erhållit ett slott i Bretagne, belönades med ett markisat, men gick miste om marskalkstafven, derför att han ej ville bli katolik. 1681 och 1683 bombarderade han Alger och använde dervid bombskepp -- ett anfallsmedel, som ingen före honom begagnat. 1684 tvingade han, likaledes genom bombardering, Genua att underkasta sig. Denna expedition var hans sista. Betäckt med ärr och efter en sextioårig tjenstetid, sökte den berömde hjelten, som af sina landsmän fått tillnamnet "den store", lugn i skötet af sin familj. Det nantesiska ediktets återkallande tog honom så hårdt -- ehuru han var den ende franske protestant, som ej deraf berördes --, att hans helsa bröts. Han afled i Paris 1688. O. E. G. N.