Psilander

Psilander, Gustaf von, friherre, sjömilitär, sonson till Petrus Nicolai Psilander, som 1614--31 var kyrkoherde i Hvittaryds, Berga och Dörarps församlingar inom Kronobergs län, och som blef stamfader för friherrliga ätten von Psilander samt adliga ätterna Psilanderhielm och Psilandersköld. Gustaf P. föddes d. 16 Aug. 1669 i Stockholm, började sin tjenstgöring vid amiralitetet såsom kompaniskrifvare 1687, blef följande året arklimastare och 1689 konstapel, men fick s. å. tillåtelse att gå i holländsk tjenst, till en början som matros. Han deltog i holländska flottans strider de följande åren och återkom till Karlskrona 1695. Året förut hade han blifvit underlöjtnant vid svenska amiralitetet samt befordrades till öfverlöjtnant 1697 och till kapten 1700. Såsom sådan förde han 1704 50-kanonskeppet »Öland», som hade att konvojera åtskilliga svenska handelsfartyg förbi engelska kusten. Utanför Orfordness mötte han d. 28 Juli en engelsk eskader af 8 linieskepp och 1 fregatt under befäl af schoutbynachten W. Whetstone. Uppfordrad att medelst flaggans strykande helsa de engelska örlogsskeppen, vägrade han denna helsning, hvilken han fann förödmjukande för svenska flaggan. Följden blef ett skarpt lag från 54-kanonskeppet »Worcester», det främsta i den engelska eskadern, men P. gaf ett så kraftigt svar, att »Worcester» backade undan. Äfven ett annat skepp, som kom upp längs »Ölands» sida, måste vika för det svenska skeppets eld. Från kl. 1/2 1 till kl. 5 e. m. (»i 9 glas») fortsatte P. den ojämna striden, men sedan »Öland» blifvit å alla sidor omringadt, stängerna gått öfver bord och skeppet ej längre kunde manövrera, måste han gifva sig. Af fartygets besättning voro 16 döda och 37 sårade. Det hjeltemodiga försvaret väckte emellertid sådant uppseende, att P. blef på det mest smickrande sätt mottagen i England, hvarjämte drottning Anna erbjöd honom en högre plats inom engelska marinen. Då han emellertid vägrade att gå ur svensk tjenst, lät drottningen åter iståndsätta skeppet »Öland» samt tillät honom att dermed återvända till Sverige Der gick det sedermera raskare med hans befordringar. Han blef holmmajor i Karlskrona 1710, adlades 1712, blef Viceamiral 1714, amiral 1715, landshöfding å Gotland 1716, friherre 1719, landshöfding i Kalmar län och å Öland 1728 och president i Amiralitets-kollegium 1734. P. afled i Karlskrona d. 18 Mars 1738. Han skildras såsom en storväxt man, med ädelt och vackert yttre samt till sinnet lätt och glad. Svenska akademien lät 1831 öfver honom slå en medalj. »Ölands» strid är besjungen af Oscar Fredrik (kon. Oskar II) i »Ur svenska flottans minnen» och på duken skildrad af marinmålaren J. A. S. Berg (Nationalmuseum). P. O. Bm.