Edikt (Lat. edictum), kungörelse, påbud, förordning. I det gamla Rom betecknade detta ord i allmänhet kungörelser af ämbetsman. Sådana kungörelser afsågo ofta tillfälliga förhållanden, t. ex. folkförsamlingssammanträde, senatssammankomst och fester. Vigtigast voro de edikt, som vissa ämbetsmän utfärdade vid början af sin ämbetsutöfning. De mest bekanta af dessa äro praetors-edikten. Praetorn-domaren utfärdade vid ämbetsårets början ett edikt, hvari han
bekantgjorde de grundsatser han ämnade tillämpa i lagskipningen. Deri gjordes stadgad rättshäfd gällande, och deri gåfvos närmare bestämmelser om rättegångsförfarandet m. m., då lagen ej var fullt tydlig eller då den behöfde närmare utläggning. Praetorsedikt utfärdades hvarje år (edictum annuum), men innehöllo i hufvudsaken delvis detsamma; ty en afgående praetors uppfattning och åsigter upptogos för det mesta af efterträdaren och öfvergingo i hans påbud (edictum tralaticium). Genom dessa edikt kunde lagskipningen hålla någorlunda jämna steg med tidens kraf, utan att lagens allmänna stadganden behöfde ändras, och småningom uppstod en praetorisk rätt (jus honorarium), grundad på billighet och jämkning efter sig företeende omständigheter. Under Hadriani styrelse (117--138) samlade och ordnade Salvius Julianus praetorsedikten, det s. k. edictum perpetuum, hvilket delvis ligger till grund för det under Justisianus (527--65) utgifna lagverket. Äfven edilerna och provinsståthållarna utfärdade edikt. De förres voro af mer administrativ art, de senares (edicta provincialia) hade i viss mån samma betydelse för provinsen som den romerske stadspraetorns egde för staden Rom. -- De kejserliga edikten (leges edictales l. constitutiones generales) voro, i motsats till praetorsedikten, verkliga lagar af såväl privat- som statsrättslig natur. Samma betydelse af verklig lag har ordet edikt i det bekanta edictum Theodorici, den af östgoternas konung Teoderik den store (475--526) utfärdade lagboken.
Äfven några vigtigare statsakter i den nyare tidens historia bära namnet edikt. Mest bekanta äro Nantesiska ediktet (1598), hvarigenom religionsfrihet tillförsäkrades Frankrikes protestanter, och Eviga ediktet (1667), hvarigenom de holländska ständerna fråntogo huset Oranien makten. R. Tdh. J. Th. W.