Enköping

Enköping, uppstad i Upland, Upsala län, Åsunda härad, vid Enköpingsån, 0,5 mil från dennas utlopp i Mälaren (Svinngarnsviken). Staden ligger dels på en sandås, dels på uppgrundadt land omkring ån och upptager, med tillhörande stadsjord, 1,183 har (2,397 tnld); stadsjorden är satt i mantal till 16,88 hemman. 2,552 innev. (1880). I E. finnas ett femklassigt allmänt läroverk, afdelningskontor för Mälareprovinsernas och Uplands enskilda banker samt ett tryckeri, hvarifrån utgifves en tidning. Stadens förnämsta byggnad är kyrkan, Vårfrukyrkan. Innevånarnas hufvudsakliga näringsfång är jordbruk (E. är en bekant produktionsoch afsättningsort för köksväxter). 1878 hade E. 55 handtverkare, med 50 arbetare, 6 fabriker, med 79 arbetare och ett tillverkningsvärde af 100,592 kr., samt 22 handlande, med 34 biträden. S. å. egde stadens innevånare 3 segel- och 1 ångfartyg om tillsammans 158 tons. 1875 var taxeringsvärdet 1,367,100 kr., hvaraf 400,100 för jord. E. är station på Stockholm--Vesterås--Bergslagens jernväg och står derigenom i direkt förbindelse med det svenska jernvägsnätet; under seglationstiden har staden daglig ångbåtsförbindelse med Stockholm. -- Enköpings stad utgör jämte annexet Vårfrukyrka ett regalt pastorat af 1:sta klassen, Upsala stift, Åsunda kontrakt. Tillsammans med Södertelge, Norrtelge, Vaxholm, Öregrund, Östhammar och Sigtuna väljer E. en riksdagsman till Andra kammaren. -- E. är en af Sveriges äldsta städer. Det omtalas redan vid midten af 1200-talet och var en tid hufvudorten i Fjerdhundra land. Under unionstiden funnos derstädes tre kyrkor: S. Egidii l. S. Ilians, S. Olofs och S. Mariae l. Vårfrukyrkan. På en holme i ån, s. om staden, låg ett franciskan-kloster, äfven kalladt Tröggö kloster. De äldsta kända privilegierna skola hafva varit utfärdade af Erik af Pommern (1413); de senaste äro gifna af Karl XI (1676). I början af Vasa-ättens tid torde staden hafva varit rätt ansenlig, enär 6,000 menniskor uppgifvas der hafva bortryckts af pesten 1580. Den dref en icke obetydlig handel med bergslagen, hvilkas produkter öfver E. utskeppades till Stockholm och Södertelge. Denna handel aftog likväl småningom; staden förföll, till en del genom tillstötande olyckor (eldsvåda 1799), och har först under senare tider börjat å nyo gå framåt. -- 1654 gafs E. såsom grefskap åt öfverste Antonius von Steinberg.