Eqvivalent (af Lat. aeque, lika mycket, och valere, gälla, vara värd), kem., egentligen den mängd af ett ämne, som förmår utöfva samma eller likartad kemisk effekt som en viss mängd af ett annat ämne. De första försöken att bestämma eqvivalentvigterna gjordes 1782 af Torbern Bergman, som vägde de mängder af olika metaller, hvilka utfälldes ur saltlösningar af en vigtsmängd af en annan metall. En tysk kemist, Richter, bestämde 1791--1802 de mängder af olika syror, som kunde neutraliseras af samma vigtsmängd af en bas, och omvändt de vigtsmängder af olika baser, som neutraliserades af samma vigtsmängd af en syra. På grund af dessa försök uppställde han tabeller, benämnda "Neutralitäts- oder massenreihen". En annan tysk kemist, Fischer, sammanslog Richters tabeller till en enda, i hvilken på en kolumn de vigtigaste baserna, på en annan de vigtigaste syrorna upptogos. Detta var således en eqvivalenttabell, ehuru ordet eqvivalent då ej användes. -- Sedan Dalton (1807) i kemien infört atomteorien, framhöll Wollaston (1814) osäkerheten och godtycket i Daltons antagande af antalet atomer i föreningar, och att hans atomvigter följaktligen äro blott hypotetiska storheter. Wollaston föreslog i stället, att man borde betjena sig af eqvivalenter -- hvilket ord då för första gången användes -- såsom faktiska storheter, innebärande mindre osäkerhet. Med ordet eqvivalent förstod Wollaston ej blott hvad detta ord egentligen innebär, eller de mängder af olika ämnen, som utöfva samma kemiska effekt, utan äfven de qvantiteter, i hvilka kroppar förenas med hvarandra. Skilnaden mellan eqvivalent och atom blir således knappt annat än en namnförändring. I sjelfva verket voro således atomvigter och eqvivalenter samma sak. Omkr. 1805 började Gay-Lussacs epokgörande undersökningar om gaserna. Sedan han tillsammans med Humboldt funnit, att 1 vol. syrgas och 2 vol. vätgas förenas till vatten, utsträckte han sina undersökningar till andra gaser och fann då den vigtiga lagen att gaser förenas med hvarandra i ett enkelt volymförhållande och att föreningens volym står i ett mycket enkelt förhållande till beståndsdelarnas. Genom Daltons undersökningar hade uppstått den teorien att de vigtsmängder, enligt hvilka kroppar ingå föreningar, motsvara deras atomvigter. Då Gay-Lussac bevisat, att volymerna af gasformiga kroppar, som förenas, stå till hvarandra i ett enkelt och oföränderligt förhållande, var det helt naturligt, att man deraf kunde draga den slutsatsen att vigterna på gasernas volymer, d. v. s. gastätheterna, måste vara
proportionella till atomvigternas eller åtminstone till dem stå i ett enkelt förhållande. -- På detta förhållande kunde en skilnad mellan atom vigt och eqvivalentvigt grundas. Med eqvivalenter förstod man de vigtsmängder, enligt hvilka kropparna ingå föreningar, under det atomerna motsvarade volymerna, och atomvigtesna gastätheterna. Berzelius fäste alltid vigt vid volymförhållandena. Han ansåg t. ex. vatten vara sammansatt af 2 atomer väte och 1 atom syre o. s. v. För Berzelius äro begreppen atom och eqvivalent i många fall likbetydande, under det i andra 1 eqvivalent motsvaras af 2 atomer. Då således vattnet består af 1 eqvivalent syre och 1 eqvivalent väte, men af 1 atom syre och 2 atomer väte, måste 1 eqvivalent väte motsvaras af 2 atomer. På samma sätt som vätet förhålla sig qväfvet, saltbildarna o. s. v. Berzelius antog, att alla dessa ämnen inginge såsom tvänne förbundna atomer, dubbelatomer, i föreningar. Detta är den egentliga skilnaden mellan Berzelii och nutidens kemiska åsigter, enligt hvilka t. ex. väteatomerna i vattnet ej äro bundna af hvarandra. Liebig yttrade redan 1839 önskvärdheten af en återgång till eqvivalentvigterna, och 1843 uttalades samma åsigt af Gmelin. Man kan säga, att genom denne atomvigterna för någon tid alldeles utträngdes af eqvivalentvigterna. De kroppar, som enligt Berzelius bilda dubbelatomer, ingå aldrig såsom enkla atomer i föreningar, och under detta förhållande kunde det synas oegentligt att antaga, att dessa ämnens eqvivalenter bestå af två atomer.
Först 1846, men ännu noggrannare 1849, utredde de tvänne franske reformatorerna i kemien Gerhardt och Laurent de olika begreppen atom, molekyl och eqvivalent, hvilka förr ofta användts såsom synonyma. Atom definierades såsom den minsta mängd af ett grundämne, hvilken kan förekomma i en kemisk förening. Molekyl åter är den minsta mängd af en kropp, enkel eller sammansatt, som kan finnas. Eqvivalenter blifva, i nära öfverensstämmelse med ordalydelsen, de mängder af olika ämnen, som kunna ersätta hvarandra. En följd deraf och af Daltons lag för de multipla proportionerna blef att ett och samma ämne ofta kunde hafva flere olika eqvivalenter. Gerhardts och Laurents åsigter hade en svår strid att utstå, innan de antogos; men de äro numera allmänt erkända, och eqvivalenterna hafva upphört att användas. P. T. C.