Eubea (Lat. Euboea, Grek. Evboia, Nygrek. Evvia, Evripo l. Egripo, Ital. Negroponte), grekisk ö i Egeiska hafvet, tätt invid östra kusten af det grekiska fastlandet (Livadia), hvarifrån den skiljes genom kanalerna Talanti och Egripo. Arealen 3,681 qvkm. (66,85 qv.-mil). 81,742 innev. (1879). Ön sträcker sig i n. och s.; dess största längd från udden Lithada, i n. v., till udden Mandelo, i s. ö., är omkr. 195 km. (26 mil); största bredden, vid Chalcis, 52 km. (7 mil), minsta endast 5 km. (0,7 mil). Ön genomskäres i olika riktningar af höga berg, hvilka under en del af året äro snötäckta. I midten, nära östra kusten, reser sig Delphi-berget, 1,746 m. (5,880 f.), i s. ligger Hagios Elias, 1,475 m. (4,968 f.). Östra kusten är brant och klippig, den vestra mera långsluttande med vackra skogar och fruktbara slätter, hvilka i forntiden gjorde E. till Athens kornbod och ännu i dag frambringa säd, vin, olja, citroner och fikon i ymnighet. Åkerbruk och boskapsskötsel (särskildt fårafvel) äro hufvudnäringar. Äfven högt värderad honing
kommer från E. Bergen innehålla jern och koppar; vid östra kusten, i närheten af Kumi, finnes brunkol och i södra delen af ön hvit, grönstrimmig marmor (cipollin), som var mycket eftersökt af romarna under kejsareperioden. -- Tillsammans med några närliggande öar, de s. k. Norra Sporaderna (Skyro, Skopelo, Chilidromi m. fl.), bildar E. en nomarki, E. Denna, som omfattar fyra eparkier, har en areal af 4,076 qvkm. (74,02 qv.-mil) och 95,136 innev. (1879). -- E. var i forntiden deladt i flere smärre, oberoende stater, bland hvilka de rika handelsstäderna Eretria och Chalcis voro de förnämsta. Dessa grundlade, i synnerhet under det 8:de årh. f. Kr.7 kolonier i Macedonien, i Italien och på Sicilien. Men 506 f. Kr. intogs Chalcis af athenarna, och 490 förstördes Eretria af perserna, till hämnd för den hjelp det lemnat jonerna, i deras uppror. Efter perserkrigen bemäktigade sig Athen hela E. samt behöll sin eröfring, trots flere upprorsförsök (446 och 411) och en kort ockupation af spartanerna, till omkr. midten af 4:de årh., då "tyranner" ryckte till sig flere af öns städer. Efter slaget vid Chaeronea (338) kom E., jämte det öfriga Grekland, under det macedoniska väldet och förlorade sitt förra välstånd. Ön hade gått genom många egares händer, innan hon under det fjerde korståget (1204) eröfrades af venezianerna. 1473 intogs E. af turkarna och tillhörde dem till 1821, då det under Mavrogenias ledning slöt sig till de öfrige grekerna i deras frihetsstrid mot turkarna. Sedan dess har det varit en del af konungariket Grekland.