Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Eucalyptus

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 789–790 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Eucalyptus Lher., Gummiträd. 1. Bot. Växtslägte af nat. fam. Myrtaceae, kl. Icosanclria L., ordn. Monogynia. Slägtets mest utmärkande kännetecken är, att kronbladen äro sammanvuxna och vid blomningen affalla från det undersittande fodret i form af en mössa eller ett lock. (Deraf härrör växtslägtets namn, som är bildadt af Grek. ev, skönt, och katyptos, betäckt, d. ä. försedd med en vacker mössa.) Arterna (omkr. 150), nästan alla australiska, äro resliga, ofta blågröna träd; deras blad äro läderartade, öfvervintrande. Deremot affaller barken ofta under vintern, liksom hos åtskilliga andra nyholländska träd. Genom skaftens vridning erhålla vanligen bladen hos äldre exemplar den lodräta ställning, som så ofta förekommer hos australiska träd. Blommorna sitta i bladvecken. Hithörande arter bilda en särdeles karakteristisk och betydande beståndsdel af växtligheten i Australien; ända till 99 proc. af dervarande skogar utgöras af Eucalyptus-arter. I ekonomiskt afseende äro de äfven af stor vigt för denna verldsdels innevånare. Den mest kända bland arterna, E. globulus Labill., blåa gummiträdet eller febergummiträdet, har en betydelse, som sträcker sig vida utom Australiens område. Detta träd är i synnerhet ryktbart för sin utomordentliga förmåga att på kort tid förvandla osunda, feberalstrande trakter, der det i mängd odlas, till helsosamma. (Deraf härrör namnet "febergummiträd".) Hufvudorsaken dertill är sannolikt den snabba tillväxten (en tio-årig E. glob. är ungefär lika utvecklad som en hundra-årig ek) och den hastiga afdunstningen, hvarigenom sumpig mark dräneras. Af denna anledning har trädet under de senaste tvänne årtiondena (1860--80) mångenstädes blifvit odladt (mest i Alger). Trädets storlek är högst betydlig. Det uppgifves i sitt hemland nå en höjd af mer än 150 m. (505 f.); detsamma är förhållandet med ett par andra arter af slägtet, t. ex. den ännu högre E. amygdalina Labill., måhända jordens högsta träd. Veden lemnar ett ypperligt, i hög grad hårdt och varaktigt virke, och växten innehåller, synnerligast i bladen, en riklig mängd eterisk olja. Numera odlas trädet ej sällan som krukväxt. I Europa uthärdar det vintrarna på kalljord endast i södra delarna. -- Flere af sina värdefulla egenskaper har E. glob. gemensamma

med andra arter af slägtet. Så lemna E. rostrata Schlecht, E. Leucoxylon F. Müll. och flere andra förträffligt virke; "nyholländsk mahogny" är veden af vissa arter. Eterisk olja vinnes äfven af E. amygdalina och E. citriodora Hook. m. fl. Af en mängd arter erhålles ett slags kino, "australisk kino" eller "eucalyptus-kino" (den bästa af E. corymbosa Sm. E. rostrata och E. citriodora). Denna kallas äfven, ehuru orätt, eucalyptusgummi (hvaraf namnet "gummiträd" uppkommit); i dess sammansättning ingår emellertid ofta en verklig gummi-art. Af E. viminalis Labill., E. mannifera m. fl. fås en art manna. -- Fröna till E. glob. äro ytterst oansenliga och papperstunna. De gro emellertid lätt (på 9 dygn), om de sättas i god lätt jord i en måttligt varm drifbänk eller i ett fönster, och om man iakttager, att de icke få torka under groningstiden. De unga plantorna kunna utflyttas i det fria, så snart frostnätterna äro förbi. Första sommaren kunna de nå en höjd af mer än 1 m. (3,36 f.). De öfvervintra lätt i boningsrum eller i ett s. k. kallhus ("öfvervintringskast") och kunna den följande sommaren ånyo utsättas å fritt land. Är läget gynnsamt kan ett sådant ungt träd under andra sommaren nå en höjd af omkring 4 m. (13,5 f.) äfven vid Stockholms breddgrad, blott det erhåller rikligt med vatten. Äfven under en nordisk sommar utvecklas i bladen så mycken eterisk olja, att den uppgår till mer än 1 proc. af de färska bladens vigt. Denna olja är färglös, mycket tunnflytande samt luktar likt kajeputolja och kamfer. Genom destillering öfver kalihydrat fås eucalyptol (C24 H20 O2, en modifikation af den vanliga oljan), som har några grader högre kokpunkt och (i mycket förtunnadt tillstånd) eger en lukt, som erinrar om rosenolja. Flere andra produkter kunna framställas. -- En tinktur å bladen (lösning af den flyktiga oljan i sprit) är ett ganska godt medel -- gifvet teskedvis -- mot frossa och andra febrar. Man Har af de torkade bladen gjort cigaretter, hvilka rekommenderats mot bröstkramp och katarrer i lungorna. Eucalyptusoljan är ett förträffligt desinfekterande medel (liksom många andra eteriska oljor) samt kan bevara organiska ämnen och vätskor från förruttnelse, men egnar sig icke, till följd af sin skarpa smak och starka lukt, till födoämnens bevarande. -- 2. Paleont. Arter af detta slägte funnos under början af tertiärperioden i södra Europa och en -- dock något tvifvelaktig -- miocen-art lär, enligt uppgift, vara funnen i Sibirien. 1. Ldt, O. T. S. 2. A. G. N.