Extremitet (af Lat. extremitas, det yttersta af något), anat.,lem (se d. o.), ledamot. Ordet extremitet började på 1200-talet af arabisterna användas såsom benämning på djurens och menniskans för ställflyttning, gripning m. m. beräknade hufvudsakliga bihang till ryggraden, hvilka på klassisk latin heta artus eller membra. Sedermera har ordet med nämnda betydelse öfvergått till de moderna språken, hvilka dock alla hafva egna ord för begreppet. G. v. D.