Fisk l. Mastfisk,skeppsb., mastspår, masthål. Namnet härleder sig antagligen från den fornnordiska tiden, då båtarna, att döma efter den 1880 vid Sandefjord i Norge funna, hade en på bottnen liggande grof ekbalk, vid båda ändarna formad i likhet med stjerten af en fisk. I denna var spår uttaget för masten, hvilken kunde fällas akteröfver och som, sedan den blifvit rest, försäkrades medelst en ganska praktisk låsinrättning. Sedan man börjat däcka fartygen, blef benämningen mastfisk utsträckt äfven till masthålen i däck. De däcksplankor, som omgifva mastfiskarna kallas fiskplankor. O. E. G. N.