Flodgudar

Flodgudar. Hos greker, romare och andra forntida folk, hvilkas religion stod i nära samband med naturlifvet, betraktades floderna såsom heliga, personliga väsenden, eller såsom i sig inneslutande en gudamakt, som beskyddade dem. Flodgudarna sades vara söner dels af Okeanos, dels af Zevs, och med hänsyn till flodernas stora betydelse för växtligheten nämnas de ofta såsom upphofsmän till de särskilda landens kultur eller såsom deras äldsta konungar. Enligt den allmänna tron uppenbarade flodgudarna sig, stundom i mycket skiftande gestalter. Oftast återfinnes tjurgestalten, ensam eller i förening med den menskliga, t. ex. tjur med menniskohufvud eller menniska med tjurhufvud eller ock menniska med endast horn. I skepnad af en tjur är bl. a. floden Acheloos framställd på forngrekiska mynt. Den mera utvecklade konsten återgick dock till den rena menniskogestalten och afbildade vanligen flodgudarna såsom kraftfullt utvecklade, äldra eller yngre män, i hvilande ställning och med attribut, hvilka dels i allmänhet antyda deras karakter af flodgudar, dels specielt hänsyfta på det land, som floderna tillhöra, eller på några för dem sjelfva egendomliga förhållanden, t. ex. de båda i Vatikanen förvarade kolossalbilderna af Nilen med sfinx, krokodil, ymnighetshorn och en mängd små genier, hvilka sistnämnda troligtvis beteckna olika vattenstånd, samt Tibern med den romerska varginnan och tvillingarna. A. M. A.