Folkskolelärarnas pensionsinrättning. Enligt 1842 års folkskolestadga berodde det af församlingens och skolstyrelsens pröfning att åt en uttjent skollärare, i mån af hans behof och tjenstgöringsår, tilldela såsom pension större eller mindre del af lönen. Vid 1847--48 års riksdag föreslog K. M:t, att af besparingarna å de vid föregående riksdagar beviljade anslag till understöd för folkskolelärares aflöning måtte bildas en fond till pensionering af sådana lärare, som hunnit en ålder af minst 55 år och, efter fulländad examen vid seminarium, minst 30 år varit ordinarie lärare, samt att hvarje församling måtte åläggas att till denna fond årligen inbetala 3 rdr b:ko (4 kr. 50 öre). Detta förslag blef likväl ej bifallet af riksdagen, som, med hänsigt till folkskolelärare-befattningens egenskap af kommunalbestyr, ansåg omsorgen om lärarnas pensionering äfvensom bildandet af särskilda för ändamålet afsedda fonder böra öfverlemnas åt församlingarna sjelfva. Vid 1850--51 års riksdag aflät K. M:t ny proposition i ämnet. Med erinran derom att, i fall 30 års tjenstgöring efter genomgången seminarie-kurs gjordes till vilkor för afsked med rättighet till understöd, sådant skulle erfordras först efter omkring 20 år, och då de fall torde blifva jämförelsevis få, i hvilka behof af understöd uppstode tidigare genom afsked på grund af
fortfarande sjuklighet, föreslog K. M:t, att den vid 1851 års slut befintliga besparing (uppskattad till minst 80,000 rdr b:ko) af anslagen till folkskolelärares aflöning måtte afsättas till en fond för att bereda medel till understöd åt folkskolelärare, som till följd af ålderdom eller sjuklighet erhållit afsked. Med anledning deraf beslöt riksdagen, att af de vid 1851 års slut befintliga besparingarna å de vid föregående riksdagar anvisade medel till folkundervisningens befrämjande 80,000 rdr b:ko finge afsättas, samt att, derest inom nästa riksdag åtgärder blefve i ett eller flere stift vidtagna, till följd hvaraf genom folkskolelärarnas och församlingarnas bidrag en fond bildades inom hvarje särskildt stift till lärarnas pensionering, samt reglementen, byggda på vissa allmänna grunder, upprättades och af K. M:t fastställdes, K. M:t då skulle ega att, med beräknande af summans billiga fördelning mellan alla stiften, af nämnda belopp tilldela ett bidrag för en gång till grundfond åt hvarje sålunda tillkommen pensionsanstalt. Vid följande riksdag blef det afsatta beloppet stäldt till K. M:ts disposition äfven under följande statsregleringsperiod. Likartade beslut fattades vid de följande riksdagarna, hvarjämte vid 1862--63 års riksdag till fondens förstärkande anvisades den besparing, som för åren 1861--63 kunde uppkomma å de till folkskoleväsendets befrämjande af den personliga skyddsafgiften anvisade anslag. -- Endast inom 2 stift, Linköpings och Hernösands, kommo pensionsinrättningar till stånd. Reglementena för desamma blefvo 1856 fastställda af K. M:t, som af de för ändamålet afsätta medlen tilldelade den förra pensionsinrättningen såsom grundfond 7,540 rdr b:ko och den senare 4,500. Ännu 1864 omfattade hvardera pensionsinrättningen endast ett mindre antal af stiftets skoldistrikt och skollärare, och inom dem båda yrkades på en omorganisering, så att pensioner äfven måtte beredas skollärarnas enkor och barn. Riksdagen, som 1857 på K. M:ts förslag medgifvit en sådan förändring i förut bestämda grunder, att tvänne eller flere närbelägna stift finge förena sig om en gemensam pensionsinrättning, anhöll slutligen 1863 hos K. M:t, att -- enär antagligt vore, att orsaken hvarför det afsedda ändamålet i så ringa mån uppnåtts till väsentlig del kunde sökas i den bestämmelsen att pensionsföreningarna skulle ordnas till så stort antal samt hvar och en till så ringa omfång -- K. M:t måtte låta undersöka, på hvilka grunder pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt skulle kunna ordnas. Sedan särskilde kommitterade 1864 afgifvit "Betänkande angående ordnandet af pensionsväsendet för folkskolelärarna samt deras enkor och barn", hvari de utgått från de grundsatserna att pensionsinrättningarna borde omfatta hela riket samt att folkskolelärarnas pensionering borde åligga kommunerna med understöd af statsverket, men pensioneringen af enkor och barn deremot skollärarna sjelfva, afgaf K. M:t proposition i ämnet vid 1865--66 års riksdag. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med K. M:ts förslag medgaf riksdagen, att såväl den ännu innestående delen, 101,940 rdr, af den för ändamålet afsedda fonden som de till understöd för pensionsinrättningarna i Linköpings och Hernösands stift anvisade 18,060 rdr, under förutsättning af bifall af delegarna i nämnda inrättningar, finge användas för folkskolelärarnas pensionering, samt anvisade för pensioneringens upprätthållande ett årligt anslag på ordinarie stat af 30,000 rdr, hvarjämte riksdagen såsom bidrag till folkskollärarnas enke- och pupillkassa anvisade ett årligt anslag af 2,000 rdr. Sistnämnda belopp var afsedt till bestridande af förvaltningskostnaderna. Dessutom hade, såsom ofvan är nämndt, redan 1862--63 års riksdag till fondens förstärkande anvisat en besparing, hvilken i kommitterades beräkningar var förslagsvis upptagen till 78,060 rdr och äfven till samma belopp öfverlemnades åt folkskolelärarnas pensionsinrättning, då den år 1867 började sin verksamhet. Från Linköpings och Hernösands stift aflemnades till pensionsinrättningen 30,338 rdr, utgörande ofvannämnda statsanslag jämte räntor. Det ordinarie statsanslaget till pensionsinrättningen ökades vid 1875 års riksdag från 30,000 rdr till 155,000 samt vid 1876 års riksdag till 355,000. Det ordinarie anslaget till folkskolelärarnas enke- och pupillkassa ökades vid 1875 års riksdag från 2,000 kr. till 56,000, hvarjämte de besparingar, 1,800 kr., som uppstått genom det förutvarande årliga anslaget, öfverlemnades såsom grundfond. -- För folkskolelärarnas pensionsinrättning utfärdades af K. M:t reglemente d. 30 Nov. 1866, hvari sedermera ändringar gjorts genom k. kung. af d. 29 Dec. 1871, d. 15 Okt. 1875 och d. 24 Nov. 1876. Förbindelse till delaktighet i pensionsinrättningen åligger hvarje skolområde för hvar och en af dess läraretjenster vid högre folkskola samt hvarje skoldistrikt för dess ordinarie läraretjenster vid egentlig folkskola, hvarförutom genom k. br. af d. 31 Dec. 1877 delaktighet beviljats 12 seminarier för tillsammans 18 tjenster vid öfningsskolorna. Lägsta delaktighetsbeloppet för hvarje tjenst utgör 600 kr. och högsta 1,000. Pensionsafgift utgår med 5 procent årligen af den lön, för hvilken delaktighet vunnits. Lärarinna är, lika med man, till pension berättigad. Pensionen är antingen hel eller afkortad. Hel pension, 3/4 af lönen, tillkommer hvarje pensionsberättigad efter uppnådda 55 års ålder och 30 tjensteår, hvaraf minst 20 ordinarie. Vid 1880 års slut uppgick antalet delegande läraretjenster till 4,268, hvaraf 3,774 efter 600 kr. och 494 efter olika lönebelopp fr. o. m. 620 t. o. m. 1,000 kr. Från inrättningens början till 1880 års slut hafva utfärdats 780 pensionsbref, af hvilka 626 voro vid årets slut gällande. Pensioneringssumman för år 1880 uppgick till 234,317 kr., och influtna pensionsafgifter samma år till 145,153 kr. Kapitalbehållningen uppgick vid 1880 års slut till 2,851,820 kr. -- Folkskolelärarnas enke- och pupillkassa. Om denna kassas tillkomst se ofvan. Reglemente för densamma utfärdades af K. M:t d. 15 Okt. 1875; ändring deri gjordes genom k. kung. af d. 12 Juni 1880. Skyldighet att vara delegare i kassan åligger folkskolelärare, som efter d. 1 Jan. 1876 blir ordinarie innehafvare af tjenst, för hvilken delaktighet vunnits i folkskolelärarnas
pensions-inrättning, samt hvarje i sagda inrättning blifvande pensionstagare, hvilken under sin tjänstetid ingått såsom delegare i kassan. Rättighet att vara delegare i kassan tillkommer äfven folkskolelärarinna. Årlig pensionsafgift till kassan erlägges af lärare med 3 1/3 och af lärarinna med 1 2/3 procent af den lön, för hvilken delaktighet vunnits i folkskolelärarnas pensionsinrättning, samt af manlig pensionstagare i sagda inrättning med 2 1/2 och af qvinlig sådan med 1 1/4 procent af den lön, efter hvilken pension i samma inrättning beräknas. Enka efter delegare utan barn åtnjuter i pension 20 procent af den lön, för hvilken delaktighut vunnits i folkskolelärarnas pensions-inrättning. Efterlemnar delegare, förutom enka, ett eller flere pensionsberättigade barn (intill 16 års ålder), höjes pensionen med hälften. Efterlemnar delegare icke enka, utan endast pensionsberättigade barn, två eller flere, uppbära de hela beloppet af den för enka utan barn bestämda pension; lefver endast ett barn, uppbär det hälften. Samma lag gäller, då enkas pensionsrätt upphör, samt då lärarinna efterlemnar barn, äfven om fadern lefver. Barn, hvilkas både fader och moder vid dödsfallet egt delaktighet i kassan, åtnjuter pension efter båda. Kassan förvaltas af Direktionen för folkskolelärarnas pensionsinrättning. Vid 1880 års slut uppgick antalet i tjenst varande delegare till 2,947, af hvilka 244 lärarinnor, samt antalet delegare, som voro pensionstagare i pensionsinrättningen, till 287. Från den tid, då kassan trädde i verksamhet, till 1880 års slut hafva utfärdats 104 pensionsbref, af hvilka 98 voro vid årets slut gällande. Pensioneringssumman för år 1880 uppgick till 12,688 kr. och influtna pensionsafgifter samma år till 66,122 kr. Kapitalbehållningen uppgick vid 1880 års slut till 583,261 kr. S. N.