Folkskola. Läroanstalter, som afse att åt hela landets uppväxande ungdom meddela skolbildningens första grunder, kallas i Sverige folkskolor. De tillhöra den s. k. primära undervisningen och motsvaras i Tyskland af volks- l. elementar-schulen, i Frankrike af écoles primaires och i England af common schools. -- Upprättandet af sådana skolor går i Sverige tillbaka till slutet af 1500- och början af 1600-talet. Vid slutet af 1600-talet egde det egentliga Sverige 40--50 barnskolor (såsom folkskolorna då merendels kallades), af hvilka somliga funnos i städerna, men de flesta på landsbygden. Några voro grundade på donationer, andra underhöllos af krono- eller kyrkotionde. Vid 1682 års riksdag anhöll allmogen, "att K. M:t täcktes på några orter förordna små barnskolor och till deras praeceptorer något underhåll förordna låta". I resolutionen förklarade K. M:t sig vilja remittera ärendet till sina guvernörer och landshöfdingar att med biskoparna och konsistorierna derom korrespondera och sedan till K. M:t med sin berättelse inkomma, hvarefter K. M: t ville sig deröfver vidare förklara. Någon ytterligare åtgärd i det af allmogen begärda syftet tyckes emellertid ej hafva följt. -- Läskunnighetens allmännare spridning blef dock mycket främjad genom åtskilliga föreskrifter i 1686 års kyrkolag. Der föreskrefs bland annat, att ingen skulle trolofvas, som icke kunde Luthers katekes och hade begått nattvarden; att kyrkoherden skulle låta sig angeläget vara, att ungdomen i hans socken lärde läsa i bok och förstode sina kristendomsstycken; att föräldrarna skulle förmanas att låta sina barn i deras kristendomsstycken väl och fliteligen undervisas och att de, som den omsorgen i församlingen ålåge, vare sig kapellan eller klockare, skulle tillhållas att flitigt drifva barnaläran och undervisa barnen att läsa i bok; att i kyrkorna skulle hvarje söndag eller helgdag hållas katekesförhör, till hvilka församlingens ledamöter voro skyldiga att rotvis sig infinna. Ur donna sista föreskrift utvecklade sig sedan de s. k. husförhören, först föreskrifna genom K. M:ts plakat af d. 12 Jan. 1726. Dessa medverkade naturligtvis äfven betydligt till läskunnighetens spridning. Detsamma var förhållandet med den undervisning, som föregick ungdomens första nattvardsgång. Redan i 1686 års kyrkolag föreskrefs, att de, som ej kunde göra reda för sig i sina kristendomsstycken, ej skulle tilllåtas begå nattvarden. Genom. k. br. d. 18 Dec. 1695 förbjöds att låta de unga begå nattvarden, förrän de väl lärt hela katekesen. Ur dessa stadganden utvecklade sig efterhand den s. k. nattvardsläsningen, hvilken efter midten af 1700-talet torde hafva vunnit allmännare utbredning och större omfattning.
Emedan det var svårt eller omöjligt för presterna att behörigen sköta nattvardsläsningen, om barnen ej förut hade någon skolbildning, blef det äfven af denna anledning ett kännbart behof att allmännare inrätta barnskolor. Sannolikt är, att det ofvan -- vid 1600-talets slut -- angifna antalet af sådana vann en betydlig tillökning under 1700-talet genom anläggning af dels fasta, dels -- och till större antal -- flyttande skolor. Vid riksdagen 1760--62 androg presterskapet i skrifvelse till K. M:t, att i "flere församlingar" barnalärare blifvit antagne med församlingarnas frivilliga bifall, men att "någre församlingar" icke velat beqväma sig dertill. I ett cirkulär af Clerus comitialis d. 26 Januari 1779 heter det, att barnskolor "mångestädes ännu saknas". Vid flere tillfällen under och efter 1700-talet inskärpte regeringen de med hänsyn till barnaundervisningen gifna stadgandena samt presters, klockares och föräldrars skyldigheter i detta hänseende; men inrättandet af barnskolor förblef i hufvudsak beroende på församlingarnas fria vilja, och resultatet af förmaningarna och påbuden blef otillfredsställande.
Stadgan af d. 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i riket bildade epok i denna vigtiga angelägenhet. Ämnet blef föremål för behandling vid riksdagen 1840--41, dels genom flere enskilda motioner, dels genom en k. proposition. I denna nämnes, att under de senare 30 åren en mängd nya skolor tillkommit. Af en tabell-bilaga inhemtas bland annat, att af Sveriges 2,308 församlingar 1,211 saknade såväl fasta som ambulatoriska (flyttande) skolor, att antalet fasta skolor utgjorde 1,009, att ambulatoriska skolor funnos i 377 församlingar, samt att 43,277 barn besökte de fasta skolorna. Bland de punkter, i hvilka riksdagens i skrifvelse till K. M:t afgifna förslag till lag om folkundervisningen skiljer sig från den k. propositionen, förtjenar framhållas grundsatsen, att skolgången skulle vara obligatorisk (med undantag endast för de barn, som i hemmen erhöllo motsvarande undervisning). Denna grundsats, som ej fanns i den k. propositionen, upptogs sedan i 1842 års stadga, som för öfrigt är byggd på följande hufvudgrunder: i hvarje församling bör finnas minst en, hälst fast, skola med vederbörligen godkänd lärare; lärares anskaffande och folkskolors inrättande bör sättas i verket inom 5 år
från stadgans utfärdande; skolläraren skall åtnjuta en viss angifven minimi-lön jämte bostad och andra natura-förmåner; för utbildande af skollärare inrättas folkskolelärare-seminarier (se d. o.); skolbarnen böra, innan de lemna skolan, hafva inhemtat åtminstone en viss angifven minimi-kunskap. Omkostnaderna skulle enligt 1842 års stadga bestridas af församlingarna; dock kunde medellös församling erhålla understöd af statsmedel för lärarens aflöning. Genom k. kungörelsen d. 13 Mars 1846 bestämdes, att af den till statsverket ingående s. k. personliga skyddsafgiften skulle, under benämning af folkskoleafgift, halfva beloppet, eller 12 skillingar banko för man och 6 skillingar banko för qvinna (sedermera, enligt k. kungörelsen d. 17 Maj 1861, 40 öre för man och 20 öre för qvinna), tillfalla de respektive församlingarna för att användas till folkundervisningen. Enligt k. kungörelsen d. 23 April 1858 kunde dessutom hvarje församling, som erbjöde sig att tillskjuta två tredjedelar af den summa, som utöfver församlingens dåvarande tillskott erfordrades till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande, erhålla den återstående tredjedelen af statsmedel, beroende dock detta på K. M:ts pröfning och det af riksdagen anvisade anslagets tillräcklighet. Genom k. kungörelsen d. 11 Dec. 1863 bestämdes bland annat, att, der examinerad lärares lön ej uppgingo till stadgadt minimum, församling, som till lärares eller lärarinnors aflöning tillsköte ett lika belopp med den såsom folkskoleafgift öfverlåtna andelen af personliga skyddsafgiften, sedan den förbundit sig att till hälften fylla bristen i sagda minimum, egde erhålla den återstående hälften såsom statsbidrag, i den mån anslaget dertill lemnade tillgång, samt att församling, som fullgjorde nämnda vilkor om tillskjutande af ett lika belopp med den öfverlåtna folkskoleafgiften, egde att i mån af anslagets tillräcklighet erhålla statsbidrag till en tredjedel af omkostnaderna för folkskoleväsendets utveckling och förbättring (inrättandet af nya småskolor m. m.). Genom k. bref till Statskontoret d. 25 Maj 1871 föreskrefs, att den s. k. folkskoleafgiften från och med 1872 ej längre skulle tilldelas de särskilda kommunerna, utan sammanföras under en benämning med den personliga skyddsafgiften och ingå till statsverket. Derefter blef genom k. kungörelsen d. 22 Juni 1871 stadgadt, att hvarje skoldistrikt skulle under vissa vilkor af statsmedel bekomma ett årligt bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor. Statens bidrag utgjorde, enligt nämnda kungörelse, hälften af lönen (deri husrum m. m. ej inräknadt) för såväl egentliga folkskole-lärare och folkskole-lärarinnor som lärare och lärarinnor vid mindre skolor och småskolor samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, men det höjdes genom k. kungörelsen d. 16 Juni 1875 för den först nämnda kategorien till två tredjedelar; dock går statens bidrag för en särskild lärare ej öfver ett visst belopp. -- Barnens skolgång kan, enligt gällande skolstadga, anses såsom kostnadsfri, ehuru församlingarna hafva rättighet att för hvarje barn, som begagnar folkskolan, pålägga föräldrar (ej medellösa) en afgift af högst 50 öre årligen. Sådan afgift, till lägre eller högre belopp, upptogs 1879 vid 1,112 af Sveriges 2,335 skoldistrikt.
De allmänna folkundervisningsanstalterna äro af 3 hufvndslag: folkskolor (särskildt så benämnda), mindre skolor och småskolor. -- De särskildt s. k. folkskolorna måste vara försedda med vederbörligen examinerade lärare och lärarinnor, som åtnjuta full minimi-lön. Dessa skolor äro skyldiga att meddela undervisning icke blott till det omfång, som angifves af folkskolans s. k. minimi-kurs, utan äfven deröfver. Minimi-kursen omfattar: ren och flytande innanläsning af svenska språket, så latinsk som svensk stil; religionskunskap och biblisk historia, till den grad, som erfordras för att kunna hos presterskapet börja den egentliga nattvardsläsningen; kyrkosång med undantag för dem, som dertill sakna allt anlag; skrifning och de fyra räknesätten i hela tal. Utöfver denna minimi-kurs undervisas i geografi, fäderneslandets historia, allmän historia, räknekonst till och med sammansatt regula-de-tri i hela och brutna tal, geometri, linearteckning och naturlära, hvarjämte andra, nu ej nämnda, i minimikursen ingående ämnen (såsom rättoch väl-skrifning samt kristendomskunskap) göras till föremål för fortsatt undervisning. Vid folkskolorna undervisas äfven i gymnastik och vapenöfningar. Vidare bör, så vidt sig göra låter, vid folkskola finnas ett lämpligt jordland, hvaraf en del upplåtes åt läraren till brukning för eget behof, under det den andra delen användes till skolträdgård och ordnas på sådant sätt, att barnen der må kunna erhålla undervisning och öfning i trädgårdsskötsel och trädplantering. I en del skoldistrikt är -- med bidrag af statsmedel -- äfven tillfälle beredt för folkskolans barn att erhålla undervisning i slöjd. - Mindre skolor kunna anses i allmänhet sträcka sin undervisning endast till nyss nämnda minimi-kurs; lärarna vid dem behöfva ej hafva aflagt folkskolelärareexamen och kunna hafva lägre lön än den för folkskolelärarna stadgade minimi-lönen. -- Småskolor böra meddela endast förberedande undervisning för folkskolan. -- Inom alla tre slagen kunna skolorna vara antingen fasta, d. v. s. sådana, i hvilka undervisningen under hela läsåret meddelas på samma ställe, eller flyttande, d. v. s. sådana, i hvilka undervisningen på olika tider meddelas på två eller flere stationer, inom olika delar af skoldistriktet. -- För erhållande af statsbidrag till lärarnas aflöning skall undervisningstiden utgöra minst åtta månader af året. Den dagliga undervisningstiden bör i folkskola ej utgöra mer än sex och i småskola ej mer än fem timmar.
Den s. k. fortsättningsskolan är ej något särskildt slag af folkskola, utan dennas högsta afdelning. Ändamålet med densamma är att meddela fortsatt undervisning åt lärjungar, hvilka med goda vitsord genomgått föregående afdelningars kurser. Undervisningsämnena böra vara: kristendomskunskap, hufvudsakligen inhemtad genom bibelläsning, modersmålet, företrädesvis med öfning att skriftligen begagna detsamma,
räknekonst och geometri med afseende på den praktiska tillämpningen deraf, teckning samt, så vidt möjligt, fäderneslandets historia och naturkunnighet, hvarvid i skolor på landet förnämligast de delar af naturläran böra förekomma, hvilka hafva betydelse för jordbruket. Undervisningen bör å landsbygden fortgå under minst sex veckor om året, och böra dessa hälst vara förlagda utom folkskolans ordinarie undervisningstid; i städerna, der fortsättningsskolan lämpligast verkar som aftonskola, bör användas ett motsvarande antal lärotimmar. Till lärarnas aflöning bidrager staten under vissa vilkor med halfva beloppet.
Utom de allmänna folkundervisningsanstalterna finnes äfven ett mindre antal högre folkskolor (se Folkskolor, högre) och folkhögskolor (se d. o.).
Hvarje församling eger att i samråd med skolstyrelsen bestämma den ålder, vid hvilken barnens skolgång bör taga sin början; dock bör denna ej uppskjutas längre än till slutet af det nionde året. Mellan 7--14 års ålder räknas barnen vara i den s. k. skolåldern. Huru många år till skolgången erfordras kan ej såsom allmän regel angifvas, ty tiden måste naturligtvis betydligt vexla, allt efter som skolan är fast eller flyttande samt mer eller mindre rikt försedd med lärare (t. ex. endast en för hela skolan eller en för hvarje årsafdelning). I den genom k. Ecklesiastik-departementets försorg utarbetade "Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor" (1878) är lärokursen för en fast småskola beräknad till två år samt lärokursen för en sedan vidtagande fast folkskola till fyra år.
Inom hvarje församling eller skoldistrikt utöfvar skolrådet den närmaste vården om folkundervisningen. Utgifter för folkskoleväsendet beslutas af kyrkostämma. Biskopen och domkapitlet i hvarje stift åligger att föra uppsigt öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning och utveckling. Högsta ledningen af folkundervisningen utöfvar K. M:t genom Ecklesiastik-departementet, inom hvilket finnes en särskild afdelning (byrå) för ärenden angående folkundervisningen. Inspektion af de särskilda stiftens folkskolor utöfvas af folkskole-inspektörer, hvilka utses af chefen för Ecklesiastik-departementet.
Enligt de, jämlikt föreskriften i k. cirkuläret d. 31 Dec. 1875, från domkapitlen och öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor insända uppgifter angående folkundervisningen under år 1879 funnos då i hela riket följande antal hithörande skolor:
Fasta. Flyttande. Summa. Folkskolor ....... 3,011 931 3,942 Mindre skolor .... 494 345 839 Småskolor ........ 2,322 2,157 4,479 ------------------------------------- Summa ............ 5,827 3,433 9,260 I dessa skolor undervisade:
Lärare. Lärarinnor. Summa. I folkskolorna ... 3,871 747 4,618 " mindre skolorna 269 583 852 " småskolorna .... 716 3,929 4,645 ------------------------------------ Summa 4,856 5,259 10,115
Dessutom funnos 172 lärare och 210 lärarinnor, eller tillsammans 382, som särskildt undervisat i öfningsämnen eller handaslöjder. Antalet barn mellan 7--14 år utgjorde:
Gossar ................ 350,752. Flickor ............... 338,964. ---------------- Summa 689,716.
Af dessa hade 571,669 undervisats i sina egna distrikts skolor, nämligen:
I fasta folkskolor .......... 249,031. " flyttande folkskolor ...... 91,450. " mindre skolor ............. 42,189. " småskolor ................. 188,999. --------------- Summa 571,669.
På annat sätt undervisade voro:
I allmänna läroverk eller i folkundervisningsanstalter utom distriktet .... 17,661. " enskilda skolor .............................. 21,595. " hemmen ........................................47,401. --------------- Summa 86,657.
Af de återstående 31,390 hade 5,463 vistats utom skoldistriktet, utan att närmare uppgifter om dem lemnats, samt 25,927 under året ej deltagit i undervisningen. Af dessa sistnämnda hade 10,139 redan förut aflagt examen från folkskolan, 3,050 hade till följd af sjukdom eller naturfel samt 12,738 af annan anledning ej under året deltagit i undervisningen.
Utgifterna för folkskoleväsendet utgjorde under år 1879 enligt ofvannämnda, från domkapitlen och öfverstyrelsen insända, uppgifter:
Kronor. Till lärares och lärarinnors aflöning 6,019,350. " skollokaler och inventarier ....... 1,757,050. " undervisningsmateriel ............. 223,701. " öfriga behof ...................... 1,008,966. ------------------ Summa 9,009,067.
Lönetillskott af allmänna medel utgingo under år 1879 med 2,418,681 kronor för aflöning åt 10,067 lärare och lärarinnor vid folkskolor, mindre skolor och småskolor. -- På derom gjorda ansökningar beviljade K. M:t för år 1880 understöd åt 399 s. k. fortsättningsskolor samt 234 slöjdskolor.
På 1882 års riksstat äro följande ordinarie anslag till folkundervisningen upptagna:
Kronor. Seminarier för folkskolelärares bildande 259,725. Stipendier för seminarie-elever ........ 75,000. Arvoden och resekostnadsersättning åt folkskole-inspektörer .................. 85,000. Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor ............................. 15,000. Understöd åt högre folkskolor .......... 20,000. ------------------------------ eller ett gemensamt reservationsanslag 454,725.
Till främjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar, förslagsanslag ......... 12,000.
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor (mindre skolor) och småskolor, förslagsanslag ....................... 2,450,000.
Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag ........................ 40,000.
Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan, förslagsanslag 30,000.
Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna, förslagsanslag ....... 25,000. -------------------- Summa 3,011,725.
Såsom, åtminstone till en väsentlig del, afseende samma hufvudändamål kan hit äfven räknas det å samma riksstat upptagna förslagsanslaget af 22,700 kronor till Lappmarks ecklesiastikverk. -- Slutligen böra här äfven nämnas de ordinarie anslag, som under samma riksstats 9:de hufvudtitel äro upptagna såsom bidrag till folkskolelärarnas pensionering (355,000 kr.) och bidrag till folkskolelärarnas enke- och pupillkassa (56,000 kr.). Jfr Folkskolelärarnas pensionsinrättning. -- Om folkskoleväsendet i andra land än Sverige se i de särskilda artiklarna om de resp. landen. S. N.