Förordning

Förordning, jur., till allmän efterlefnad utfärdadt påbud, såväl sådant, som i administrativ och ekonomisk lagstiftningsväg kommer till stånd, som det , hvilket har sin grund i konungs och riksdags samfällda beslut i lagstiftningsfrågor. Förordningar användas alltså för att gifva gällande kraft åt hvilken lagstiftningsåtgärd som hälst. Hvarje ändring i lag, vare sig allmän eller speciel, civil, kriminel eller ekonomisk, kan kungöras genom en s. k. förordning, och en af grundlagarna kallas så, nämligen Tryckfrihetsförordningen. Förordning är således, enl. svenskt språkbruk, ett af högsta makten till allmän efterrättelse utfärdadt påbud om skedd lagstiftning, utan afseende på statsmakternas förhållande till hvarandra vid lagens stiftande. Liksom ej någon fullt riktig skilnad kan i Sverige göras emellan förordning och lag, d. v. s. hvarje rättsbud, som af högsta makten utfärdas och till allmän efterlefnad kungöres, vare sig att detta bestämmes af konung och riksdag samfäldt eller af konungen ensam, så kan ej häller strängt skiljas emellan förordning å ena sidan samt stadga, instruktion och reglemente å den andra. Dessa uttryck begagnas i allmänhet för att beteckna ekonomiska och administrativa verkställighetspåbud, men äfven om lagstiftningsåtgärder inom samma område. Benämningen stadga förekommer jämväl å sådana påbud, som äro af lags natur, såsom Bevillningsstadga, Grufstadga. Reglemente och instruktion, som hvardera inbegriper en sammanfattning af detaljerade föreskrifter i en viss förvaltningsgren, hafva en mera speciel betydelse och kunna aldrig begagnas för påbud af lags natur, om ock förordning användes såsom benämning å föreskrifter af mera reglementarisk natur. De i utländsk statsrätt förekommande uttrycken verordnung, ordonnance, decret användas för att beteckna de anordningar och föreskrifter, som konungen eger påbjuda till efterlefnad utan att hafva behöft inhemta representationens samtycke, i motsats till lag, hvarmed betecknas sådant rättsbud, som hemtar sin giltighet i konungs och representations öfverensstämmande beslut, vare sig att det ordnar ett rättsförhållande eller blott omfattar verkställighetseller förvaltningsföreskrifter. H. L. R.