Fraktur (af Lat. frangere, bryta). 1. Med. Se Benbrott. -- 2. Boktr. Den upprättstående, "brutna" (kantiga) tryckstilen (t. ex. fraftur), till skilnad från antiqva (t. ex. antiqva) och kursiv (t. ex. kursiv ). Frakturstilen användes numera hufvudsakligen i Tyskland, Danmark och Norge.
E är den femte bokstafven i de flesta europeiska språks alfabet. Dess äldsta kända form är [tecken], som återfi… I är den nionde bokstafven i det svenska alfabetet. Tecknet är detsamma i det latinska alfabetet och i de båda … D är den fjerde bokstafven i de flesta europeiska språks alfabet och nästan öfverallt tecken för ljudande denta… Ä är den tjugusjunde — eller, ifall V och W räknas hvart för sig, den tjuguåttonde — bokstafven i det moderna s… S är den 18:de bokstafven i det ursprungliga latinska alfabetet, den 19:de i de allmänna moderna europeiska alf… P är den sextonde bokstafven i det vanliga europeisk-latinska alfabetet. Dess äldsta semitisk-moabitiska form ä… Ö är den tjugoåttonde — eller, ifall V och W räknas hvart för sig, den tjugonionde — och sista bokstafven i det… F är den sjette bokstafven i många alfabet. Tecknet härstammar från det latinska F, som hade ljudvärdet f, meda…
Alla artiklar i ämnet →