Groschen (af Lat. grossus, Fr. gros, tjock), i Tyskland ursprungligen benämning på alla tjocka mynt, i motsats till de tunna medeltidsmynten, brakteater (se Brakteat, 2). Groschen uppgifvas först hafva slagits omkr. år 1300 af Venceslav II i böhmiska staden Kuttenberg; ordets etymologi hänvisar dock på ett äldre, nedertyskt ursprung. De böhmiska groschen voro af 15-lödigt silfver, i värde lika med omkr. 58 öre. I nyare tid var groschen närmaste underafdelningen under landets hufvudmynt; i Syd-Tyskland, Österrike och Böhmen 1/20 af gulden, i Polen 1/30 af den polska och i Öst- och Vestpreussen 1/30 af den preussiska gulden. I Nord-Tyskland gingo, efter införandet af reichsthalern, 24 groschen (gute groschen) på denna, tills (1821 i Preussen, 1838 i de öfriga staterna, som räknade i thaler) thalern indelades i 30 groschen (silbergroschen l. neugroschen). Enligt den nya tyska myntordningen motsvaras groschen af ett 10-pfennigstycke (nära 9 sv. öre).
Nordisk familjebok · första upplagan
Groschen
Ämne: Mynt, myntväsen och penningbegrepp · Mynt, metaller och metallhantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 34 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗