Grouchy

Grouchy [grousji], Emanuel de, grefve, fransk marskalk, f. 1766, inträdde vid 14 års ålder vid artilleriet samt blef 1785 ryttmästare vid gardet och kort derefter chef för ett dragonregemente. Såsom chef för kavalleriet öppnade han fälttåget mot Vendée, men ingick 1793 såsom simpel soldat vid nationalgardet, då konventet bestämt, att ingen adelsman fick föra ett befäl. Han återfick dock snart sin förra värdighet och deltog fortfarande i kriget mot Vendée. 1795 blef han stabschef vid vestarmén, kort derefter divisionschef under general Hoche, s. å. stabschef vid nordarmén och 1797 andre befälhafvare för den till Irland sända landstigningskåren. Derefter sändes han till Joubert i Italien och lyckades genom underhandling förmå konungen af Piemont att öfverlemna land och armé åt Frankrike. Han blef nu kommenderande general i Piemont och deltog snart åter i kriget under Moreaus befäl. Sårad vid Novi, råkade han i fångenskap, men blef utvexlad och fick befäl under Moreau i Sydtyskland, der han i en väsentlig mån bidrog till segern vid Hohenlinden (1800). Han blef nu generalinspektör för kavalleriet. Under kriget med Preussen 1806-07 tvang han genom sin kraftiga förföljning prins Hohenlohe till dagtingan vid Prenzlau och bidrog till segrarna vid Eylau och Friedland. 1808 var han i Spanien, 1809 förde han befäl under vice konung Eugene och utmärkte sig i slaget vid Wagram. Under fälttåget i Ryssland 1812 förde han en kavallerikår och deltog med denna bland annat i stormningen af den stora redutten i slaget vid Borodino (1812), der han blef sårad i bröstet. Efter sitt tillfrisknande förde han spillrorna af kavalleriet, den s. k. "escadron sacré", ur Ryssland. Oense med Napoleon, lemnade han armén, men återkom 1814, fick befälet öfver kavalleriet och skar åter lagrar på alla slagfält, der han uppträdde. Efter Napoleons återkomst slöt G. sig genast till honom samt blef marskalk och befälhafvare för kavalleriet. Efter slaget vid Ligny (d. 16 Juni 1815) sändes han med 36,000 man att förfölja preussarna, under det Napoleon vände sig mot Wellington. Han uppnådde preussarna vid Wawre, men var nu skild från Napoleon, om hvilken han saknade underrättelser. Sålunda kunde han icke bringa denne understöd vid Waterloo. G. drog sig tillbaka till Rethel, samlade spillrorna af franska armén och vek tillbaka till Paris, der han kom i oenighet med Davoust och blef landsförvist. Napoleon förebar sedermera "Grouchys förräderi" såsom orsaken till nederlaget, men efterverlden har frikallat G. från denna hårda beskyllning. G. fick återvända till Frankrike 1819, blef invald i kammaren 1831 och fick af Ludvig Filip titeln "maréchal honoraire de France". Död 1847.C. O. N.