Haka, Lat. mentum, ansigtets nedersta smalnande del vid medellinien. Den har till stomme framspringande knölar å underkäkens båge och denna sjelf. Den får sin form: spetsig, rundad, kort, utdragen, framstående, indragen, tveklufven m. m., dels af benet, dels af fett och små muskler, som ligga under och i huden. Dubbel- l. ister-haka säges finnas, då nedom den egentliga, af käkkanten begränsade, fasta hakan under huden ligger en märkbar tvärgående fettvalk. Hos mycket feta personer kan äfven denna fettvalk i sin ordning fördubblas, då tredubbel haka uppstår. G. v. D.