Hangö, stad på udden af samma namn, vid Finska viken, Nylands län (Finland). 708 innev. (1880). Staden anlades på grund af kejs. kung. 1874, och fundationsbrefvet utfärdades d. 12 Febr. 1878. Hamnen är sedan urminnes tider känd och anlitad, synnerligast såsom en förträfflig vinterhamn, alldenstund det utanför liggande hafvet endast för kort tid af året (1858--1877 i medeltal 53 dagar) och stundom alls icke tillfryser. På grund deraf fästes stora förhoppningar vid den nya staden, hvilken, såsom förbunden med S:t Petersburg genom jernväg, väntades skola draga till sig en betydande transitotrafik. Konkurrensen med den på andra sidan Finska viken belägna ryska hanmen Baltischport, likaledes ändpunkt för en kustjernväg, har dock betydligt nedsatt det väntade resultatet, men H. befinner sig likafullt i framåtgående. Inloppet till hamnarna, hvilka skyddas af en storartad vågbrytare, lyses af Hangö fyr, som har en höjd af 36,2 m. öfver hafvet. Djupet är i den vestra hamnen ända till 8, i den östra till 3,6 m. År 1881 inklarerades 273 fartyg om 75,675 tons (deraf 237 finska om 65,265 tons) samt utklarerades 286 fartyg om 75,329 tons (deraf 249 finska om 64,908 tons). Stadens egen handelsflotta utgöres af 1 segeloch 2 ångfartyg om tillsamman 654 tons. Värdet af varuinförseln utgjorde år 1881 4,193,838 och af utförseln 1,836,448 kr. Någon nämnvärd industri har ännu icke uppstått. En nyss anlagd badinrättning gör sig allt mer omtyckt. -- Tills vidare lyder staden i judicielt afseende under Bromarf sockens häradsrätt af Raseborgs domsaga och i ecklesiastikt hänseende till Bromarf pastorat af Åbo ärkestift, Raseborgs vestra prosteri. -- Af de i äldre tider uti stadens närhet uppförda befästningar återstå numera endast ruiner (se Gustafsvärn). O. I.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hangö
Ämne: Finska städer och hamnar · Finland (socknar, städer och orter)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 697 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗