Hansen, Pete Andreas, dansk astronom, föddes d. 2 Dec. 1795 i Tondern i Slesvig och egnade sig först åt urmakeriyrket. 1819 kom han i beröring med professor H. K. Schumacher i Köpenhamn, hvilken insåg hans begåfning för matematiska och astronomiska studier samt af Fredrik VI utverkade tillstånd för honom att deltaga i den då pågående gradmätningen. Sedan deltog han i Schumachers arbeten och ådrog sig dervid i sådan grad fackmännens uppmärksamhet, att han 1825 blef kallad till direktör för observatoriet i Gotha, hvilken plats han beklädde till sin död, d. 28 Mars 1874. H. vann i synnerhet ryktbarhet genom mångfaldiga och utmärkta arbeten på den teoretiska astronomiens område. Han höjde väl icke i principielt hänseende denna vetenskap öfver den ståndpunkt, dit den blifvit förd af Lagrange och Laplace ; men genom sinnrikt uttänkta metoder förbättrade han väsentligen de räkneföreskrifter, genom hvilka himlakropparnas s. k. störingar numeriskt beräknas. Genom flere omsorgsfulla och omfångsrika tillämpningar af sina metoder bevisade han deras brukbarket. En frukt af dessa äro de i gemenskap med K. F. R. Olufsen utgifna Tables du soleil (1854), Tables de la lune (1857), för hvilka ett pris af 1,000 pund sterling (omkr. 18,000 kr.) tillerkändes honom af engelska regeringen, samt Tafeln der Egeria (1867), de första i sitt slag. Ett omfångsrikt arbete rörande teorien för Jupiter och Saturnus
blef aldrig fullbordadt, ehuru det påbörjades redan före 1830. En del deraf, Untersuchungen über die gegenseitigen störungen des Jupiters und Saturns, utkom 1831 och prisbelönades af Berlin-akademien. Äfven på andra områden offentliggjorde H. många värdefulla arbeten. Särskildt framstående äro de afhandlingar inom den högre geodesien, Geodätische untersuchungen (1865 och 1869), Von der methode der kleinsten quadrate und ihrer anwendung auf geodäsie (1868) m. fl., som han utgaf under de tio sista åren af sitt lif. H. G.