Hansen, Jens Andersen, dansk politiker, född i Odense d. 7 Jan. 1806, egnade sig först åt skomakareyrket. 1834 blef han organist och 1835 tillika skomakaremästare i Rudkjöbing, men flyttade derifrån 1838 till Slagelse och 1842 till Köpenhamn. Redan 1831 skref H. politiska
artiklar, och 1833 författade han en flygskrift om de kyrkliga förhållandena. 1842 började han att utgifva veckobladet "Almuevennen", som hänsynslöst förde de lägre samhällsklassernas talan gent emot godsegares och ämbetsmäns verkliga eller inbillade förtryck. Under en tid var H. äfven nominell redaktör af "Fädrelandet" och blef såsom sådan en gång insatt på tjugofyra timmars vatten och bröd derför att han icke ville lemna en af domaren begärd förklaring om hvem som skrifvit en viss artikel. 1845 uppträdde H. för första gången som folktalare, vid ett möte i Holbäks amt. H. uppmanade dervid bönderna att misstro alla, som kallade sig deras vänner, och lita endast på sig sjelfva. 1848 kämpade H. med stor bitterhet mot upptagande af kungavalda medlemmar i den grundlagstiftande riksförsamlingen och utsågs sjelf, i Oktober, till ledamot af denna församling, der han inom kort förstod att göra sig gällande. Derefter hade H., endast med ett kort afbrott, ända till sin död säte i folketinget samt 1856--66 derjämte i riksrådet och utöfvade ett stort inflytande. Dels som förslagsställare, dels som "ordförer" för vigtiga utskott medverkade H. till genomförande af många reformer -- i synnerhet sådana, som afsågo en förbättring i de mindre jordbrukarnas ställning och en utveckling af den kommunala sjelfstyrelsen, under det att han både som partiledare och som riksdagstalare genom en skarpsinnig, ofta spetsfundig kritik närde böndernas misstro till de andra samhällsklasserna och särskildt till ämbetsmännen. 1851 blef H. medlem af styrelsen för "Bondevennernes selskab" samt deltog sedermera i stiftandet och ledningen af andra politiska sällskap, som följde efter det nämnda. 1855 blef han ordförande i "Holbäks amts brandassuranceforening" och sedermera i ett djurförsäkringsbolag. (Kort före hans död upptäcktes det, att han i förvaltningen af dessa bolag under årens lopp gjort sig skyldig till stora underslef.) Dessutom fortsatte han utgifvandet af "Almuevennen", som 1856 fick namnet "Morgenposten" och blef daglig tidning, men öfverlemnade 1864 redaktionen åt sin yngre broder, Niels H. (folketingsman 1861--73). Under sin långa politiska bana blef H. ständigt trogen sina demokratiska grundsatser, men gjorde med afseende på de stora nationella och politiska frågorna upprepade gånger betydliga svängningar, i det att han företrädesvis lät leda sig af sin ovilja mot de national-liberale. Så försvarade han 1852--53, i förbund med den byråkratiska reaktionen, helstaten, ehuru han både förut varit och senare blef ifrig eiderdansk (1861 var han t. o. m. medlem af "Dannevirkeforeningen"). 1857 och 1858 uttalade han sig i afgjordt skandinavisk anda, men stämplade 1864 detta som "hjemme-svenskeri" och grundade 1865 "Oktoberforeningen" mellan "de små og de store bönder" samt ingick hemligt aftal med godsegarnas ledare, grefve Frijs, om grundlagens ändring, endast för att derigenom komma sina gamla motståndare inpå lifvet. 1870 var H. en af stiftarna af "Förenade venstern" och blef en af dess ledare, men trängdes under de senare åren i skuggan af yngre krafter. Död d. 1 Juni 1877. Utom mindre flygskrifter offentliggjorde H. Vor forfatnings historie fra 1848 til 1866 (4 bd, 1868--72, ofullb.) samt Mit livs historie og gjerning (1875, ofullb.). E. Ebg.