Harrach

Harrach, österrikisk adelsslägt, upphöjdes 1616 i grefvestånd och 1627 i riksgrefvestånd. Ätten delar sig i den äldre linien, H. till Rohrau, och den yngre, H. till Bruck. -- 1. Karl von H., friherre, kejserligt geheimeråd och hofmarskalk, f. 1570, blef 1627 riksgrefve. Han ledde kejsarens underhandlingar med Venezia (1618) och Bajern (1620). Sin dotter Elisabet förmälde han med Wallenstein, till hvilkens snabba framgångar vid hofvet han kraftigt bidrog. Död 1628. -- 2. Ferdinand Bonaventura von H., grefve, statsman, f. 1637, d. 1706, utnämndes 1659 till rikshofråd och 1677 till geheimekonferensråd. 1697 sändes han af kejsar Leopold I till Madrid för att der arbeta för ärkehertig Karls utkorande till arfvinge af den spanska monarkien, men kunde ingenting uträtta. Hans Mémoires et négociations secrètes utgåfvos 1720. -- 3. Alois Thomas Raimund von H., grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1669, efterträdde sin fader såsom kejserligt sändebud i Madrid (1698), blef efter sin återkomst till Österrike landtmarskalk och landsöfverste i Nedre Österrike samt utnämndes 1728 till vicekonung i Neapel. 1733 lemnade han ståthållareskapet i Neapel och blef 1734 konferensminister. Död 1742. -- 4. Friedrich August von H., grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1696, var 1726--27 kejserligt sändebud vid sardinska hofvet och 1728--33 kurböhmiskt ombud i riksförsamlingen i Regensburg samt blef 1729 verkligt geheimeråd. 1745 fick han i uppdrag att underhandla med Frankrike och derefter med Preussen om en separatfred samt afslöt s. å. freden i Dresden mellan Österrike och Preussen. Död 1749. -- 5. Ferdinand Bonaventura von H., grefve, statsman, den föregåendes broder, f. 1708, var 1744 kejserlig kommissarie vid ärkebiskopsvalet i Salzburg samt 1745--50 landtmarskalk och landsöfverste i den nederösterrikiska kretsen. Såsom generalståthållare i Lombardiet 1747--50 utöfvade han en nitisk verksamhet för förbättrandet af de politiska och sociala förhållandena derstädes. Död såsom rikshofrådspresident 1778. -- 6. Ferdinand von H., grefve, tysk målare, f. 1832 i Oberschlesien, sedan 1873 medlem af konstakademien i Berlin, gjorde sina studier uti Italien och i Weimar (under Kalckreuth). Han målar vanligen landskap och historiska genrebilder, ofta bägge i förening. Hans scener från det fransk-tyska kriget (1870--71), i hvilket han deltog, hafva vunnit mycket bifall i Berlin. Bland hans arbeten må särskildt nämnas Abrahams offer och Petrus förnekar Kristus (1879).