Hästdressyr kallar man de åtgärder, som vidtagas för att inöfva hästar att utföra sådana förrättningar, till hvilka de sedermera skola till menniskans nytta användas. De vanligaste slagen af dressyr äro att inöfva dem till ridt eller till dragning, och i förra fallet åter till manége- eller fältridt eller till s. k. kapplöpning samt i senare fallet för att draga ett åkdon antingen ensamma, i par med en annan häst eller med flere (i s. k. spann). Hästars öfning till dragning kan åter afse att utveckla djurens förmåga att röra sig i traf med stor hastighet, eller att utbilda dem till s. k. trafvare, för att de sedan skola täfla på trafvarebanor. Sådana täflingar förekomma årligen inom Norge och Finland m. fl. land. - Innan man börjar dressera en häst, bör denne vara så mycket tämd, att han låter leda sig och ej skyr menniskor. Ju tidigare man börjar dressyren, dess fullkomligare blifver den verksamhet, som man med densamma afser att utbilda, förutsatt likväl att
den från fader och moder ärfda kroppsbyggnaden är lämplig för ändamålet. Man får likväl ej öfveranstränga de unga djuren. Jämte det man öfvar hästen att med allt större lätthet utföra rörelser efter lystringsord eller efter rörelser med ryttarens ben eller sporrar, måste man, då så erfordras, hindra djuret att utveckla sin motståndskraft vid utförandet af de förrättningar, till hvilka det skall användas. Härtill begagnar man sig af vissa hjelpmedel för att minska eller upphäfva denna motståndskraft. Bland sådana äro de, som nyttjades af den amerikanske hästtämjaren Rarey, mest bekanta, C. A. L.