Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Hestia

Ämne: Gudinnor och kvinnogestalter i myterna · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 1175 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hestia (Lat. Vesta), Grek. och Rom. mytol., den husliga härdens evigt jungfruliga gudinna, Kronos' och Rheas förstfödda dotter, högt ärad bland såväl gudar som menniskor. I hvarje boning gällde eldstaden eller under senare tider ett särskildt offeraltare såsom hennes helgedom. Denna härd representerade husets medelpunkt, kring hvilken dess öfriga skyddsgudar (efestioi) hade sin plats, der familjens medlemmar brukade samlas till gemensamma andaktsöfningar, och dit den skyddsökande främlingen tog sin tillflykt. H. var, kort sagdt, under bilden af den på härden värmande och lysande elden familjelifvets, den husliga sämjans och hemfridens skyddande gudamakt. Då det borgerliga samhället enligt de gamles åskådning var en utvidgning af familjen, måste äfven detta såsom sådant hafva en gemensam H., d. v. s. en gemensam huslig härd, der alla medborgare kunde känna sig såsom medlemmar af en och samma familj. Denna härd var, enligt sakens natur, inrättad i statseller regeringsbyggnaden (det s. k. prytaneion). Åt H. offrades ettåriga kor, förstlingen af jordens frukt, dryckesoffer af olja, vin m. m. Äfven offer åt andra gudamakter brukade inledas och afslutas med en libation åt H. såsom den i hvarje helgedom befintliga offerhärdens beskyddarinna. Likaså brukade H. i offentliga edsformulär nämnas framför andra gudar och ansågs derför jämte Zevs hafva edens helgd under sitt särskilda hägn. I de homeriska sångerna omnämnes, märkvärdigt nog, H. ingenstädes, ehuru det knappt kan betviflas, att hennes dyrkan är äldre än den homeriska tiden. Senare filosofer och filosoferande skalder hafva velat göra H. liktydig dels med den hela universum beherskande centralelden, dels med jorden, hvilket senare föranledt hennes sammanblandande med åtskilliga andra gudomligheter (Kybele, Gaia, Demeter). -- Den romerska Vesta motsvarar så till namn som gudaväsende grekernas H. och dyrkades i hvarje hus tillika med dess lärer och penater. Å statens vägnar egnades henne en synnerligen helig dyrkan, hvilken under tillsyn af öfverstepresten (pontifeoo maximus) ombesörjdes af de sex vestalerna. A. M. A.