Höga visan (Hebr. Sjir hasjirim, d. ä. sångernas sång), poetisk bok i Gamla testamentet. I denna lyrisk-dramatiska dikt skildras herdeflickan Sulamiths kärlek till en yngling af hennes eget stånd, från hvilken hon blifvit ryckt för att införlifvas med konung Salomos harem, men åt hvilken hon, sedan hennes trohet bestått profvet, slutligen återskänkes. Enligt en annan mening - mot hvilken dock starka skäl synas tala - är den gynnade älskaren ingen annan än Salomo sjelf, som, efter några utläggares förmodan, först nalkats föremålet för sin böjelse i en ung herdes förklädnad. Bland den hebreiska poesiens skapelser intager Höga visan genom den idylliskt ljufva grundstämningen, lidelsens glöd och språkets bildprakt ett af de allra främsta rummen. Enligt hennes öfverskrift är hon författad af konung Salomo, ett antagande, hvilket dock icke låter förena sig med den rol konungen spelar i stycket, enligt först anförda uppfattning af dess innehåll. De, som af denna och andra grunder frånkänna Salomo författareskapet, förlägga i allmänhet Höga visans uppkomst till tiden omkr. 900-800 f. Kr., då verldslig poesi synes hafva blomstrat i riket Israel. Att ett arbete af denna art fått en plats i kanon måste tillskrifvas en redan då gängse allegorisk tolkning. De judiska skriftlärde sågo nämligen i Höga visan en bildlig framställning af Jahves kärlek till det utvalda folket, en uppfattning, hvilken förekomsten af likartade talesätt hos flere bland profeterna torde hafva föranledt, och som sedermera gick i arf till de kristna utläggarna, dock med den skilnad att brudgummen hos dem blef Kristus och bruden hans frälsta församling eller den enskilda terlösta själen. Denna åsigt bibehöll sig som ortodox ända in i nyare tider, och det har stundom till och med varit förenadt med fara att söka göra en naturligare förklaring gällande. Så blef i den gamla kyrkan den ryktbare bibeltolkaren Theodorus af Mopsuestia, hvilken betraktade boken som en jordisk kärleksvisa, fördömd som kättare, och Sebastian Castellio, som under reformationstidehvarfvet delade samma uppfattning, förvisades på Calvins tillskyndan från Geneve. Först i slutet af 1700-talet kom den bokstafliga utläggningen till heders, hufvudsakligen genom Michaelis och Herder ("Lieder der liebe, die ältesten und schönsten aus dem morgenland", 1778), och den har sedan omfattats af de fleste tolkare i vår tid. Emellertid saknas ej häller nu anhängare af den allegoriserande uppfattningen. Bland nyare kommentatorer må nämnas F. Delitzsch, E. H. Meier, F. Hitzig och E. Renan. På svenska har Höga visan tolkats metriskt af J. A. Tingstadius (ny uppl. 1807) och H. G. Lindgren: "Jungfrun från Sulem. Ett hebreiskt drama" (1875).
Nordisk familjebok · första upplagan
Höga visan
Ämne: Gamla testamentet och Israel · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 324–325 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗