Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Hvarslägtet

Ämne: Fiskar: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 139 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hvarslägtet, Rhombus G. Cuvier, zool., ett fiskslägte tillhörande flundrefiskarnas familj bland de mjukfeniga fiskarna. Dess utmärkande kännetecken äro följande. Ögonen sitta på venstra sidan. Munnen är stor, med öfverkäkens längd större än en tredjedel af hufvudets; ryggfenan börjar på nosen framom ögonen. Sju arter af slägtet äro kända från norra delen af Atlantiska hafvet, Nordsjön och Medelhafvet. De märkligaste äro pigghvåren och slätthvaren. Pigghvaren, af fiskarena kallad Butta (Rh. maximus L.), igenkännes lätt på sin med kägelformiga benknölar besatta ögonsida. Pigghvaren förekommer, men ej talrikt, såväl vid vestra som östra (anda upp till Qvarken) kusten af Sverige. I södra delen af Stockholms skärgård, omkring Landsort, är han ganska vanlig. Pigghvaren når en längd af 60 cm. och derutöfver; de nordiska hafvens pigghvar väger ej sällan 4-5 kg., men på andra ställen uppgår artens vigt stundom till 12 kg. och derutöfver. Pigghvaren är tjock och köttig samt räknas bland de mest välsmakliga bland flundrefiskarna (östersjöfiskarena anse honom dock knappt ätbar). Vid Englands, Hollands och Frankrikes kuster är pigghvaren (Eng. the turbot, Fr. le turbot) föremål för ett ej obetydligt fiske, hufvudsakligen med lina, men äfven med trawl. - Slätthvaren (Rh. laevis Guttsche) är vid Sveriges vestkust något mera allmän än pigghvaren och går äfven in i södra Östersjön (huru långt upp åt kusten är ej ännu utredt). Icke häller i Norge är dess utbredning fullt känd. Denne blir ej så stor som den föregående, från hvilken han lätt skiljes genom sin släta ögonsida, som har små, runda, tätt liggande fjäll. Färgen är mörkbrun, med större och mindre svarta prickar. Slätthvarens kött (bäst om våren) anses vara sämre till smaken än pigghvarens. Engelsmännen anse den i detta fall underlägsen Tungan, men betydligt bättre än Rödspettan. De öfriga svenska arterna af slägtet äro Ludna hvaren (Rh. punctatiis Bl.), ej sällsynt vid södra och vestra kusten, samt Små-hvaren (Rh. norvegicus Günther), som en och annan gång förekommer vid Skandinaviens vestra kuster. Ingendera är af någon ekonomisk betydelse. R. L.