Ibrahim pascha

Ibrahim pascha, ståthållare i Egypten, verklig eller adopterad son till ståthållaren Muhammed Ali, f. 1789, hade redan förvärfvat krigarerykte genom sina lyckliga operationer emot upprorsmakare i Öfre Egypten och mamluker i Nubien, då han vid 27 års ålder, 1816, erhöll befälet öfver expeditionen emot de sekteriske vahhabiterna i Arabien. Han slog dem i flere drabbningar, eröfrade medelst stormning deras hufvudstad, Derajeh, 1818, och tog deras anförare Abdallah tillfånga. 1824 drog han med en talrik och välrustad egyptisk här och flotta till Grekland för att bistå sultanen vid kufvandet af grekernas uppror. På våren 1825 stormade han det vigtiga Navarino på Morea och härjade hela halfön, hvarefter han i förening med den turkiska hären belägrade och intog det fasta Missolongi (1826). Efter den turkisk-egyptiska flottans förstöring vid Navarino, d. 20 Okt. 1827, måste I. förbinda sig att lemna Morea, men qvarstannade icke dess mindre nära ett år derstädes. Under de närmast följande åren egnade han sig åt den egyptiska härens och flottans redan började ombildning efter europeiskt mönster. Då Muhammed Ali 1831 förklarade Abdallah, pascha af Saint-Jean-d'Acre, krig, fick I. befälet öfver anfallshären. Han intog Gassa, Jaffa, Jerusalem (s. å.) och Saint-Jean-d'Acre (1832) samt slog s. å. i grund vid Beylan och Konieh tvänne turkiska härar, hvarefter vägen till Konstantinopel stod honom öppen. Sultanen måste genom fördraget i Kutahija (d. 6 Maj 1833) afträda till Egypten hela Syrien och Adana. Striden mellan sultanen och Muhammed Ali utbröt å nyo 1839, då den senare förklarades afsatt. I. uppref d. 24 Juni s. å. den turkiska hären vid Nisib (i Syrien), och den turkiska flottan öfvergick kort derefter till Muhammed Ali. Denne syntes nära att nå sitt mål, grundandet af ett sjelfständigt egyptiskt rike, men de europeiska stormakterna ryckte segerns frukter ur hans händer, och han måste (1841) åtnöja sig med ärftligt ståthållareskap öfver Egypten. I. lefde derefter i tillbakadragenhet och sysselsatte sig med jordbruk. I Juli 1848 öfvertog han regeringen efter sin fader, som blifvit svagsint, men han afled redan i Nov. s. å. Han egde utomordentlig förmåga såsom fältherre och arméorganisatör. Han behandlade sina öfvervunna fiender med grymhet och satte derigenom en fläck på sin ära.