Implosiva ljud (af ett förutsatt Lat. implodere såsom motsats till explodere, utstöta) kallas någon gång vid explosiva (klusila) språkljud (p, t, k, b, d, g) det ljud, som skulle höras vid talorganens sammanslutning. Det märkes i svenska språket tämligen tydligt efter kort vokal, t. ex. i klappa, skatt. Som det väsentliga vid dessa språkljud uppfattas dock i allmänhet det ljud, som höres vid öppnandet (explosionen), och implosionen betraktas såsom öfvergångsljud eller glidning. Jfr Explosiva ljud. Lll.