Io

Io (Lat. Io), Grek. mytol., uppgifves vanligen af sagorna såsom dotter af konung Inachos i Argos och prestinna i gudinnan Heras tempel derstädes. Hon älskades af Zevs och förvandlades med anledning deraf till en hvitglänsande ko antingen af Hera eller, enligt en annan saga, af Zevs sjelf, hvilken på det sättet sökte dölja henne för sin svartsjuka gemål. Hera genomskådade dock bedrägeriet och satte den mångögde Argos att natt och dag bevaka kon. Argos dödades på Zevs' befallning af Hermes, sedan denne först insöft honom medelst tonerna från sin herdeflöjt. Ios lidanden voro dock ingalunda slutade. Bragt till vansinne, jagades hon, fortfarande i kogestalt och förföljd af en broms, under mångåriga irrfärder kring jordens alla land, tills hon slutligen i Egypten återfick mensklig skepnad och åt Zevs födde sonen Epafos, hvilken med tiden blef konung öfver Egypten och uppbyggde Memfis. Sjelf erhöll hon gudomlig dyrkan och förblandades ofta med den egyptiska Isis. Båda framställdes nämligen behornade. Beträffande Io torde detta hafva sin grund deri att hon från början gällt såsom mångudinna, hvarom antydning förekommer redan hos forntida författare, och sjelfva namnet Io är sannolikt att förklara såsom "vandrarinnan" (af Grek. ienai, gå), den på fästet irrande och af Argos, den glänsande tusenögda stjernhimmelen, bevakade månen. Af grekernas bildande konst återgifves Ios bild dels i fullständig kogestalt, dels såsom behornad jungfru. I sistnämnda skepnad infördes hon äfven på scenen af Aischylos i sorgespelet "Promethevs". A. M. A.