Jerusalem, Johann Friedrich Wilhelm, tysk teolog och predikant, f. 1709 i Osnabrück, d. 1789, kallades 1742 af hertig Karl af Braunschweig till lärare för arfprinsen, den sedermera såsom fältherre berömde Karl Vilhelm Ferdinand. 1743 utnämndes han till prost och 1749 till abbot samt blef 1771 vice president för konsistorium i Wolfenbüttel, sedan han af tillgifvenhet för braunschweigska hofvet afslagit kallelsen att blifva kansler för universitetet i Göttingen. J. var upphofsman till inrättandet af skolinstitutet "Collegium carolinum" i Braunschweig, ett mellanting mellan skola och universitet. Bland hans skrifter må nämnas: Sammlung von predigten (1745-53; 3:dje uppl. 1788-89) och Betrachtungen über die vornehmsten wahrheiten der religion (1785). Hans Nachgelassene schriften utgåfvos 1792-93 i 2 bd. -- J:s son, Karl Wilhelm J., som studerade juridik i Wetzlar, sköt sig derstädes i ett anfall af svårmod d. 29 Okt. 1772. Han är förebilden till Werthers gestalt i Göthes ryktbara berättelse "Die leiden des jungen Werthers" (1774). J. P.