Jourdan [sjourdang], Jean Baptiste, grefve, marskalk af Frankrike, född i Limoges d. 29 April 1762, deltog i nord-amerikanska oafhängighetskriget (1775-83) och var vid franska
revolutionens utbrott (1789) underofficer. 1791 fick han befäl öfver en bataljon frivillige och utmärkte sig sedan så under Dumouriez i Nederländerna (1792), att han 1793 utnämndes till divisionsgeneral och efter general Houchards återkallande (Sept. s. å.) till befälhafvare för nordarmén. I spetsen för denna slog han österrikarna vid Wattignies (d. 15 och 16 Okt.), men måste nedlägga sitt befäl, då han icke ansåg sig kunna utföra ett vinterfälttåg. På våren 1794 fick han dock befälet öfver Moselle-armén, senare öfver Sambreoch Meuse-armén, segrade vid Fleurus (d. 26 Juni), öfvergick Rhen (d. 6 Sept.), framträngde till Main och inneslöt Mainz, hvilken inneslutning han dock snart måste upphäfva till följd af Clerfaits framryckande, hvarefter han gick tillbaka bakom Rhen. 1796 inneslöt han å nyo Mainz, men måste efter flere motgångar (vid Amberg d. 24 Aug., Würzburg d. 3 Sept., Lahn-floden i midten af Sept.) gå tillbaka bakom Rhen, hvarefter han nedlade sitt befäl. (I det 1819 utgifna arbetet Mémoires pour servir à l'historie de la campagne de 1796 sökte han försvara sitt återtåg.) 1797 valdes han till medlem af de Femhundrades råd (den ena af nationalrepresentationens bägge kamrar), hvarest han i synnerhet arbetade på den militära lagstiftningen. 1799 ställdes han i spetsen för den armé, som skulle operera vid Donau, men blef af ärkehertig Karl slagen vid Ostrach (d. 21 Mars) och vid Stockach (d. 25 Mars), hvarefter han nedlade befälet. Varm republikan, satte han sig emot statskuppen af d. 18 Brumaire (1799), hvarigenom Napoleon ryckte till sig makten, men mottog af denne sedermera bland andra utmärkelser grefvevärdighet och marskalksstafven (1804). Napoleon, hvilken betraktade honom som en härförare med otur, gaf honom aldrig något sjelfständigt befäl. 1808-09 och 1812-14 var J. i Spanien konung Josef Bonapartes generalstabschef. Vid Napoleons fall (1814) slöt han sig till den nya franska regeringen, af hvilken han 1819 mottog pärsvärdighet, men öfvergiek 1830 lika raskt till Juli-revolutionen, som störtade denna regering, skötte några dagar utrikesdepartementet och utnämndes sedan (Aug. 1830) till guvernör öfver Invalidhotellet. Död d. 23 Nov. 1833. C. O. N.