Kacic-Miosic

Kacic-Miosic [katjitj-miosjitj], Andrija, serbisk-kroatisk skald, f. 1690, d. 1760, tillhörde en gammal dalmatisk slägt, ingick tidigt i franciskanorden, studerade i Pest och blef efter hvartannat professor i filosofi och teologi. Senare under lång tid påflig legat i Dalmatien, Bosnien och Herzegovina, egnade sig K. åt studiet af sitt folks historia och folkminnen och samlade under sina resor historiska urkunder, visor, sagor o. d. I sin diktsamling Razgovor ugodni naroda slovinskoga (Det slaviska folkets tröst, 1756) har han i folkvisans form bearbetat den serbiska historien från uräldsta intill nyare tider. Den nationelt-folkliga stilen har jämte innehållet gjort dessa dikter, "visboken", kända och i hög grad omtyckta af folket, och samlingen har fått en mängd upplagor (senast 1875). K. tillhör den dalmatisk-ragusinska gruppen inom den serbisk-kroatiska literaturen, men bildar öfvergången från denna till den nyare, national-serbiska literaturen. Frukter af K:s tidigare studier äro hans Elementa peripatetica juxta mentem subtilissimi doctoris Joannis Duns Scoti samt en biblisk historia. Lll.