Kafir

Kafir, Sv. pl. kafirer (Arab.; particip af káfara, ej vilja tro på, förneka), otrogen, i motsats till múmin (plur. muminin) troende, rättrogen. -- 1. Det allmänna muhammedanska namnet på hvar och en, som förnekar Muhammeds profetiska sändning och koranens gudomliga ursprung, men särskildt på de kristna och judarna, hvilka, såsom de der redan förut fått mottaga gudasände profeter och gudaingifna skrifter, bort i främsta rummet med samma tro emottaga den i dessa skrifter tydligen förebådade Muhammed. Ordet kafir, som i turkiskan genom flere mellanformer (kafer, gaver) gifvit upphof till skymfordet giaur, har äfven öfvergått till allmänt folknamn. Så kallar muhammedanen i Sansibar sin granne, bantumannen, en kafir, hvaraf sedermera bildats folknamnet kaffer (plur. kaffrer), och afganerna på samma sätt sina hedniska grannar i n. ö. (se 2). -- 2. Ett i Kafiristan ("kafirlandet") n. v. om Britiska Indien bosatt högst märkligt folk, som ständigt försvarat sitt oberoende, såväl i politiskt som i religiöst hänseende, mot sina eröfringslystna grannar, de muhammedanske afganerna och de hinduiske kasjmirerna. Deras land, hvars egentliga namn är Wamistan, men efter innevånarna benämnts Kafiristan, utgör sydvestra delen af Jagistan (se d. o.) och är ett storartadt alpland, splittradt i flere, af Kabuls norra tillflöden rikt vattnade dalar, der hvete, vin och hirs odlas. Till följd af åkerjordens ringa utsträckning lefver dock större delen af innevånarna af boskapsskötsel. Kafirerna äro otvifvelaktigt af ariskt ursprung, såsom deras arkaistiskt präglade prakrit-dialekt utvisar. Efter sin hufvudsakligen af svarta getskinn bestående drägt kallas de af alla icke-muhammedanska grannfolk sijah-posj (Pers.; "svart-klädd"). De skildras som ett högväxt folk med intelligent utseende och rent europeisk ansigtsbildning, ögon- och hårfärg. Deras religiösa ceremonier, i hvilka elden spelar en betydande rol, bestå hufvudsakligen i offer till gudarna Ljurujah, Lamani och Pandu. Prestvärdigheten är ärftlig, men af ringare betydelse än stamchefernas makt. Deras på bergssluttningarna liggande byar bestå af envånings stenhus med platta tak. Med sina grannar, afganer och kasjmirer, lefva de i ständig fejd. Enligt egna traditioner innehade de förr långt sydligare trakter, men hafva af afganerna trängts undan till sitt nuvarande hemvist. Om deras språk, kafiri, finnas grammatiska skisser af Trumpp (Zeitschr. der deutschen morgenl. gesellschaft, bd 20, 1866) och Leitner: "The Bashgeli kafirs and their language" (1880), samt en ordförteckning af Lumsden ("Mission to Kandahar", 1860). Såsom en dialekt af kafiri räknar Trumpp det öster om Kafiristan liggande Kohistans språk, kohistani. H. A.