Kalckreuth

Kalckreuth [-röjt]. 1. Friedrich Adolf von K., grefve, preussisk fältmarskalk, f. 1737, trädde 1752 i preussisk krigstjenst och hade 1790 avancerat till general-löjtnant. Under kriget med Frankrike utmärkte han sig genom, skicklighet och mod, särskildt vid belägringen af Mainz (1793), hvilket han tvang att kapitulera. 1795 blef han öfverbefälhafvare öfver trupperna i Pommern och 1806 guvernör i Thorn och Danzig samt kavallerigeneral. Efter preussiska arméns nederlag vid Jena och Auerstädt (14 Okt. 1806) erhöll han öfverbefålet och dermed det kinkiga uppdraget att leda dess återtåg. 1807 öfvertog han kommandot i det af fransmännen belägrade Danzig, men nödgades d. 24 Maj s. å. dagtinga. Utnämnd till fältmarskalk, afslöt han freden i Tilsit s. å. 1810 blef han guvernör i Berlin, och denna post innehade han till sin död, 1818. -- Paroles de feldmaréchal K. utgåfvos 1844 af hans son Friedrich v. K. (f. 1790, d. 1873), som äfven gjorde sig känd genom dramatiska dikter. -- 2. Stanislaus von K., grefve, den föregåendes sonson, son till grefve Wilhelm v. K., landskapsmålare, f. 1821 i Posen, fick undervisning i Berlin, medan han i fem år tjenstgjorde såsom löjtnant vid första fotgardesregementet. Sedan han tagit afsked, studerade han, dels i Berlin, dels i Düsseldorf, med den framgång, att han genast vid sitt första uppträdande vardt erkänd. 1854 flyttade han till Karlsruhe och mottog sedan kallelse till Weimar, der han 1860 grundade en konstskola, som stod under hans ledning till 1876. Derefter bosatte han sig i Kreuznach. Hans bilder framställa utsigter från Steiermark, Tyrolen, Schweiz, Savojen och Pyreneerna samt utmärka sig för en slående uppfattning och stegrad ljusverkan. Af hans arbeten finnas tvänne landskap från Pyreneerna (1855 och 1856) i Nationalgalleriet i Berlin. På utställningen i München 1879 fanns af honom ett Fjällandskap från Illiesthal.