Kalcium

Kalcium (Calcium), kem., den metalliska radikalen i kalk, framställd af Davy 1808, erhålles genom elektrisk sönderdelning af smältande klorkalcium, är en hvit, starkt glänsande och smidig metall, af egentlig vigt 1,6, smälter i rödglödgningshetta samt är icke flyktig. Det oxideras hastigt i fuktig luft och sönderdelar vatten vid vanlig temperatur under stark vätgasutveckling. Det är en tvåatomig metall, hvars atomvigt, 40, tecknas Ca. Kloriden eller klorkalcium, Ca Cl₂, erhålles genom lösning af kalk eller krita i klorvätesyra och afdunstning af lösningen. Den förekommer i hafsvatten och kristalliserar med 6 molekyler vatten i stora prismer, hvilka äro deliqvescenta och i vatten lösas under stark temperatursänkning, hvarför saltet nyttjas till köldblandningar. Upphettas den kristalliserade kloriden, bortgå 4 mol. kristallvatten, och en hvit porös massa återstår, hvilken till följd af sin stora hygroskopicitet nyttjas till torkning af gaser. Vid rödglödgning smälter saltet och ger efter afsvalning en hård, kristallinisk massa af smält eller vattenfritt klorkalcium. Kalciumfluorid, Ca Fl₂, bildar mineralet flusspat. Med syre ger kalcium en saltbildande oxid, kalk (se d. o.), och en superoxid, Ca O₂. Svafvelkalcium, Ca S, erhålles som biprodukt vid sodafabrikation efter det leblancska förfaringssättet och är ett hvitt ämne, som efter belysning med solljus fosforescerar i mörkret. Det är nästan olösligt i vatten, men sönderdelas deraf efter en längre tids kokning uti kalciumsulfhydrat, Ca(SH)₂ och kalkhydrat. Kalciumsulfhydratet är lösligt i vatten och till sina egenskaper svagt alkaliskt. Bestrykes hårbeklädd hud med lösningen, kunna håren efter några minuter med lätthet bortskrapas. P. T. C.