Känsel

Känsel, i allmänhet den egenskap, som kroppens flesta organ hafva, att gifva vårt medvetande förnimmelse, då något retmedel verkar på dem. Graden af känslighet är olika hos olika organ. De förnimmelser vi erhålla från våra inre organ äro i regeln ganska obestämda och till sin beskaffenhet otydliga, om ock desamma under sjukliga förhållanden kunna stegras ända derhän att framkalla en starkare eller svagare smärta. Vår hud och de till henne närmast gränsande slemhinnorna, exempelvis munhålans, skänka oss ojämförligt tydligare och bestämdare upplysningar om de kroppar och krafter, som på dem inverka, samt om den ort, der detta sker. Med känsel i inskränkt bemärkelse menar man just denna hudens och angränsande slemhinnors egenskap. De medel, genom hvilka känselförnimmelser, tagna i denna inskränkta mening, framkallas, äro 1) det tryck, som utöfvas af föremål, hvilka komma i beröring med de känsliga delarna, 2) temperaturen hos dessa föremål eller ock det värme, som utstrålar från föremål, hvilka icke äro i beröring med huden, 3) elektricitet. Stegras trycket eller den elektriska retningen utöfver en viss gräns, uppstår smärta. Detsamma gäller, då temperaturen hos det föremål, som berör huden, öfver- eller understiger ett visst medelvärde. -- Icke alla delar af huden äro lika känsliga. Såsom ett mått på känsligheten begagnar man den olika förmågan hos olika hudställen att från hvarandra särskilja tvänne samtidiga intryck. Om ändarna af en passares ben äro skilda från hvarandra endast omkr. 1/10--1/12 tum, så kunna de ännu tydligt kännas såsom två vid beröring med fingerspetsarna, under det att på handryggen under samma förhållanden endast ett enkelt intryck uppfattas. På armen kunna de aflägsnas till och med 1/4 tum från hvarandra, utan att mer än ett enda intryck kännes. -- Att de ändorgan, som förmedla förnimmelse af beröring och tryck, icke kunna vara identiska med dem, som åstadkomma temperaturförnimmelse, har länge varit antaget. Under senaste tid har M. Blix sökt ådagalägga, att äfven förnimmelserna af köld och af värme äro bundna vid tvänne olika ändapparater. Vi skulle sålunda i huden ega tre slag af känselorgan: ett för köld, ett för värme och ett för tryck. Också genom elektricitet kunna dessa försättas i verksamhet. Smärta uppstår, då hvilket som hälst af dessa retas öfver måttan starkt. Jfr Känselorgan. R. T-dt.