Ortsinne

Ortsinne, fysiol., kallas vår förmåga att till ett bestämdt ställe af vår kroppsyta eller till en bestämd ort utanför oss förlägga den förnimmelse, som framkallas genom retning af något af våra sinnesorgan. Hos dessa är ortsinnets utbildning högst olika. Träffar en retning vår hud genom att t. ex. ena spetsen af en passare tryckes mot densamma, så kunna vi med bortvända ögon med tämligen stor grad af säkerhet afgöra hvilken punkt af huden blifvit retad. Om en ljusstråle träffar vårt öga, förlägga vi i synliniens riktning den synförnimmelse, som deraf framkallats, utåt till något ställe i den oss omgifvande rymden. Vida obestämdare är lokalisationen af våra hörselförnimmelser. Det kan t. o. m. hända, att vi ej förmå afgöra om källan till ett ljud, som vi höra, befinner sig framför eller bakom oss. -- Hos ett och samma organ i dess olika delar är ortsinnets finhet olika stor. Hos huden bestämma vi denna genom det minsta afstånd, på hvilket tvänne samtidigt mot huden ställda spetsar urskiljas såsom två (jfr Känsel). Analogt härmed fastställa vi hos ögat ortsinnets finhet genom det minsta afstånd, på hvilket näthinnebilderna af tvänne punkter förnimmas såsom skilda. Ortsinnet är här störst i den s. k. centralgropen, der vid ett afstånd af 0,002 mm. tvänne bilder ännu kunna gifva förnimmelse af tvänne skilda punkter. I de periferiska delarna af näthinnan är ortsinnet vida mindre skarpt utveckladt. R. T-dt.